Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATT, sbst.3, l. PLATTE, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar; l. PLATTA, sbst.1, f.
Ordformer
(platt 1621. platta 1607. plattar, pl. 1528—1541. platte 1528)
Etymologi
[jfr ä. d. platte; sannol. av mlt. platte l. t. platte (fht. blatta, mht. blate, plate); jfr mnl. o. ä. holl. platte; av mlat. platta; samma ord som föreligger i PLATA, sbst.1; formen platt (liksom det mask. genus hos platte) möjl. delvis beroende på påvärkan från PLATT, sbst.4]
(†) tonsur; jfr PLÄTT, sbst.2 II. OPetri 1Post. 38 a (1528). Presterna .. raka aff skegget, och haffua plattar. Bar. 6: 30 (Bib. 1541; ännu i öv. 1646). Om han icke hade hafft ena platta och burit ena Bönabook, tå hade .. (påven) wisseliga lätit förbrenna honom såsom en Kättare. PJGothus Spangenberg Apg. 120 (1607). Forsius Fosz 73 (1621).
Ssg (†): PLATTA-FOLK. [jfr t. plattenvolk] om personer (katolska andliga) med tonsur. Påwen haffuer giordt sigh och sitt Platta folck fogelfrijtt. OPetri 3Förman. H 4 a (1535).

 

Spalt P 1111 band 20, 1953

Webbansvarig