Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATERGRUVA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av fr. plâtre, gips (etymologiskt identiskt med PLÅSTER), o. GRUVA, sbst.3]
(†) gipsbrott. Bæck PVetA 1746, s. 31 (om fr. förh.). Anm. Det hos Möller (1790, 1807) o. Heinrich (1814, 1828) förekommande ordet plantergruva (med bet.: gipsbrott) är felaktigt för platergruva.

 

Spalt P 1081 band 20, 1953

Webbansvarig