Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLASMON plasmå4n l. -ω4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. plasmon; bildat till PLASMA, sbst.1, med den i namn på ämnen förekommande ändelsen -on (jfr KETON)]
1) (i fackspr.) till PLASMA, sbst.1 2: näringspreparat framställt av kasein i komjölk o. innehållande (natriumsalt av) kasein med tillsats av vissa närsalter. Klint (1906). VaruhbTulltaxa 1: 81 (1931).
2) [efter motsv. anv. i t. (tidigast använt av botanisten F. v. Wettstein 1927)] biol. till PLASMA, sbst.1 3: arvsmassa som antas vara knuten till cellens plasma (motsatt: arvsmassa knuten till kromosomerna, ”genom”). Nilsson Ärftl. 233 (1934). Backman MännRas. 224 (1935).
Ssg: (2) PLASMON-VÄRKNING. (mera tillf.) biol. arvsvärkan beroende på plasmon. VäxtLiv 4: 180 (1938; i pl.).

 

Spalt P 1071 band 20, 1953

Webbansvarig