Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJASK pjas4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. PJASKER pjas4ker, m.; best. -n.
Ordformer
(pjask 1885—1935. pjasker 1889—1935)
Etymologi
[sv. dial. pjasker, våp, krake, motsv. nor. dial. pjask, m., stackare; jfr sv. dial. pjas(k)a, arbeta långsamt, gå sakta m. m., pjas, n., stackare m. m., långsamt arbete, nyisl. pjasi, m., lätting, odåga, pjas, n., långsamt arbete; möjl. besläktat med PJASIG o. PJASK, sbst.2, l. sidoform till sv. dial. fjask, fjåsk, odåga, tok m. m. (möjl. besläktat med FJAS). — Jfr ASK-PJÄSK, PJASKA, v.2, PJASKIG, PJOSK, sbst.2, PJÅS, sbst.2]
(bygdemålsfärgat l. vard.) krake, kräk, odugling. Den eländigaste pjask till karl. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 279. Östergren (1935).
Ssg: PJASK-LÅS. [möjl. till pjask, sbst.2] (†) pjollrig l. ”fjaskig” person; jfr lås 3, pjåk-lås. Synd om alla de vackra prestkragarna, höll jag på att säga, men teg, för att ej ens inför skjutskarlen visa min karaktär af pjasklås. SödermLT 1894, nr 100, s. 1.

 

Spalt P 975 band 20, 1953

Webbansvarig