Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJASIG, adj.
Etymologi
[sv. dial. pjasut, liten o. obetydlig, pjasig, mesaktig, sjåpig m. m.; jfr sv. dial. (Skåne) pjased, som arbetar långsamt, ävensom sv. dial. pjas, skräp, orenlighet, pjasare, liten person, pjasa, uppföra sig mesigt l. sjåpigt, prata strunt, gå sakta, arbeta långsamt (jfr sydsv. o. dan. dial. pasa, röra sig långsamt, driva, lata sig); möjl. besläktat med PJASK, sbst.1, o. PJASKIG. — Jfr PJÅS, sbst.2, PJOSKA]
(bygdemålsfärgat i Finl.) mesig, sjåpig; menlös. Ingman Reservkas. 22 (1893). Bergroth FinlSv. 328 (1917).

 

Spalt P 975 band 20, 1953

Webbansvarig