Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJALT pjal4t, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. av d. pjalt, hållningslös, karaktärssvag l. feg person, trasa (se PJALTOR)]
(vard.) ynklig o. hållningslös mansperson, stackare, krake, kräk, ”sjatte”; jfr PALT, sbst.1 2 a. Nornan 1898, s. 205. Pjalt! Har du sett en sådan ynkedom? Lagerkvist Teat. 22 (1918). Nilsson Olymp. 155 (1923).
Avledn.: PJALTIG, adj.1 (vard.) som är l. har avseende på en ynkrygg l. stackare o. d. Östergren (1935).

 

Spalt P 975 band 20, 1953

Webbansvarig