Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PITCHPINE pit4ʃ~paj1n, äv. med eng. uttal, r.
Etymologi
[av eng.-amerik. pitch-pine, av pitch, harts m. m. (se BECK), o. pine, tall, furu, av feng. pīn, av lat. pinus (se PINJE); träden äro rika på harts]
(i fackspr.) virke av vissa nordamerikanska tallarter, särsk. Pinus palustris Mill.; äv. om träden. En .. furu-art, .. pitch-pine. Engström Skeppsb. 158 (1889). Handspakar af pitchpine. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 49. Simmons Jönsson 601 (1935).
Ssg: PITCHPINE-BRÄDER, pl. SJ 3: 148 (1906).

 

Spalt P 968 band 20, 1953

Webbansvarig