Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPPA pip3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Dalin (1855)) ((†) -er Lindqvist Herr. 308 (1917)).
Etymologi
[av oklart urspr.; jfr sv. dial. (Finl.) pipsa, flickebarn, ävensom sv. dial. (Hall.) pippe, spene, bröstvårta, bröst, pipp, penis (se PIPPA, v.1); med avs. på bet. 1 jfr dock PIPPA, v.2, med avs. på bet. 2 PIPPI, sbst.1]
1) (i vissa trakter, starkt vard. l. bygdemålsfärgat) (huvud)lus. Jag fann en pippa (i håret). SvFolks. 1: 353 (1849). Dalin (1855; ”i barnspråket”). Krusenstjerna Pahlen 2: 138 (1930).
2) (†) ss. smeksamt tilltalsord till en kvinna som liknas vid en fågel. Flyg bort pippa till en liten Bur Kjöp dig en liten gård. Min lilla Pippa pippla intet med din lilla tunga. Ehrensvärd Brev 2: 227 (1798).

 

Spalt P 940 band 20, 1953

Webbansvarig