Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPHACK l. PIPHAK, sbst.; best. -en.
Ordformer
(-hack 1798. -hak 1794. -haken, sg. best. 1801, 1825)
Etymologi
[av lt. piephack l. t. piephacke; till HACK, sbst.5; förleden av ovisst urspr.]
(†) piphas. Florman HästKänned. 122 (1794) Bure Häst. 25 (1825).

 

Spalt P 938 band 20, 1953

Webbansvarig