Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIP pi4p, adv.
Etymologi
[sv. dial. pip yppen, alldeles öppen (BtSödKultH 3: 81); möjl. samhörigt med PIPA, sbst.1; jfr dock lt. piepjung, mycket ung]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förstärkande bet.: alldeles, fullkomligt. jfr: (Myggen) stod pip stilla i luften vid örat. Martinson VägKlockrike 46 (1948) [jfr PIP, sbst.3, PIPA, v.1].

 

Spalt P 915 band 20, 1953

Webbansvarig