Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINOLEN pin1ωle4n l. pi1n-, l. -no- l. -nå-, l. PINOLIN -li4n, n. l. r.; best. -et resp. -en; pl. (om olika slag av vätskan) -er.
Ordformer
(-len 1909 osv. -lin 1870 osv.)
Etymologi
[till lat. pinus, fur (se PINJE), o. oleum (se OLJA, sbst.)]
kem., tekn tunnflytande, flyktig vätska (med låg kokpunkt) som erhålles ss. en första produkt vid torrdestillation av kolofonium (harts), använd bl. a. ss. brännolja, hartssprit, hartsessens. AHB 39: 45 (1870). Bolin OrgKem. 140 (1925).

 

Spalt P 904 band 20, 1953

Webbansvarig