Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINNSVIN pin3~svi2n l. 4~1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(pin- 1640—1741. pinn- 1734—1908. pintz- 1612 (: Pintzswijns börster))
Etymologi
[fsv. pinnsvin, sv. dial. pinnsvin, pingsvin; jfr d. pindsvin, nor. pinnsvin, lt. pinnswien; av PINNE o. SVIN]
1) (†) piggsvin (se d. o. 1). Linc. (1640). Sjöberg FörslSAOB (1815).
2) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) igelkott; jfr PINN-SO, PINN-SUGGA, PIGGSVIN 2. Lind (1749). VetAH 1755, s. 202. Sandström NatArb. 1: 103 (1908).
Ssg (till 2; numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter): PINNSVINS-BORST. igelkottstagg. Tempeus Messenius 117 (1612).

 

Spalt P 904 band 20, 1953

Webbansvarig