Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINKKLOCKA, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pink- (-ck-) 1640. pinke- 1640)
Etymologi
[förleden motsvarar sv. dial. pinka, bjällra, skälla, d. pinke, ett slags klocka, o. är av ljudhärmande urspr. (jfr PINK PANK, PINKLA)]
(†) ett slags klocka med vilken det ringes l. pinglas. Pinck-klockan som slambras vthi pro exitu (dvs. för utgång). Murenius AV 39 (1640). Därs. 58.

 

Spalt P 893 band 20, 1953

Webbansvarig