Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINEN pine4n, n. l. r.; best. -et resp. -en.
Etymologi
[jfr t. pinen, eng. pinene; till (stammen i) lat. pinus, fur, pinje (se PINJE)]
kem. viss terpen som förekommer i barrträdens hartssaft o. utgör huvudbeståndsdelen i den därav framställda terpentinoljan. Hjelt o. Aschan 512 (1893). Smith OrgKemi 251 (1938).

 

Spalt P 882 band 20, 1953

Webbansvarig