Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIN pi4n, förr äv. PINA, oböjl. adj. o. adv.
Ordformer
(pin 1792 osv. pina 1844)
Etymologi
[sv. dial. pin, pina; jfr motsv. anv. av d. pin-, pine- o. nor. pine, pine- samt av PINANDE, p. adj. (se PINA, v. I 6 b δ), PINLIG (se d. o. 5) o. PINSAM (se d. o. 5); till PINA, sbst., l. PINA, v.]
(vard.) förstärkningsord. — Anm. Flertalet av de förb. i vilka ordet uppträder kunna äv. hopskrivas till ssgr (stundom med bindestreck mellan ssgslederna). De båda lederna i dessa ssgr betonas emellertid ofta ss. två ord (jfr uttalsuppgifter hos Dalin, t. ex. PINFULL pi´n fúll, PINFÄRSK pi´n fä´rrsk).
1) ss. adverbiell bestämning till adjektiv l. adverb l. adverbiella uttr. o. i däremot svarande ssgr: komplett, absolut, totalt, fullkomligt, alldeles; i högsta grad, genom-; t. ex.:
pin arg, blixtrande arg. Siwertz Vatt. 26 (1925). pinblå, intensivt blå. VL 1893, nr 103, s. 3. En pinblå himmel. Nyblom Vän. 159 (1912). pin full l. pinfull.
a) proppfull, bräddfull. Almqvist Går an 66 (1839). Album .. / Pinfullt med porträtter. Idun 1901, s. 102.
b) höggradigt berusad, stupfull. SvTyHlex. (1851). Koch Timmerd. 317 (1913). jfr (ordlekande): Månen är pinfull, som en rekryt, innan han svurit fanan. Blanche FlStadsg. 272 (1847). pin färsk l. pinfärsk, absolut färsk l. ny. SvTyHlex. (1851). Pinfärskt kött. Scholander I. 2: 57 (c. 1870). En pin färsk badortshistoria. ST 1929, nr 194, s. 8. pin förtjust, ”stormförtjust”. Benedictsson Peng. 251 (1885). pin glad, ytterst glad. Nycander UngfGaml. 35 (1900). pingrann (enst.), ”rasande” grann. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). pina hett, i uttr. få pina hett (enst., †), få det ordentligt ”hett om öronen”. Nog skall Zachris få pina hett för det han inte kom. Vasenius Top. 2: 491 (cit. fr. 1844). pin i gungan, höggradigt berusad. UngGubb. 1885, s. 4. pin i karriär (†), i full karriär; jfr 2 a. Adelsköld Dagsv. 1: 184 (1899). pinkvick (enst.), ”rasande” kvick. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). pin kär l. pinkär. a) höggradigt l. ”ohjälpligt” förälskad. Cederborgh OT 4: 63 (1818). Krusenstjerna Pahlen 4: 176 (1933). b) (i Finl.) i uttr. springa l. lägga i väg o. d. för pinkära livet, springa osv. ”för brinnande livet”. Lindholm Sibbo 1: 119 (1890). Munsterhjelm TavSkog. 130 (1932). pin livad. a) ”rasande” skojig o. d. Jag har haft pin lifvadt hela da’n. Janson Gast. 118 (1902). b) (mera tillf.) ”väldigt” upprymd; mycket pigg (på ngt). Vi ha redan ätit frukost och äro pin lifvade. Engström Kryss 43 (1912). Flickan .. blef så pin lifvad på röda fransar, att (osv.). Norlind Hell 1: 118 (1912). pinlärd (enst.), spränglärd l. dyl. Sjöberg (SVS) 2: 135 (1815). pin ny, splitter ny. Cederström Ströft. 84 (1915). pinsalt, förfärligt salt, ettersalt. Bremer Pres. 331 (1834). pinsnål, genomsnål. SD(L) 1904, nr 126, s. 5. pinstor (enst.), ofantligt stor l. dyl. Thorild (SVS) 3: 239 (1792). pin säker l. pinsäker, absolut säker, tvärsäker. Larsson i By BergsmH 2: 23 (1918). pin tom, absolut tom. Fitinghoff Tafl. 34 (1886). pintorr, snustorr; alldeles förtorkad l. skrumpnad; äv. bildl. SvLitTidn. 1820, sp. 171. PT 1910, nr 60 A, s. 3 (bildl.). pin våt (tillf.), genomvåt. Agrell Sthm 20 (1892). pin värre, ännu värre. Han blir bara pin värre. Landsm. VIII. 3: 355 (c. 1900).
2) ss. attributiv bestämning till ett substantiv o. i däremot svarande ssgr.
a) (numera nästan bl. i Finl.) i förb. o. ssgr som beteckna hastig förflyttning; t. ex.: i pingalopp (†), i full galopp. Topelius Läsn. 7: 109 (1891). i pin karriär l. i pinkarriär, i full karriär; jfr pin i karriär. AFSoldan (1840) hos Aho Soldan 31. Så bar det af .. i pin-carrier, så att snön yrde omkring dem. Topelius Fält. 3: 26 (1858). Gummerus JägAktiv. 394 (1927). i pinsken (föga br.), i fullt l. vilt sken. TPedFinl. 1895, s. 125. Westermarck NylFolks. 2: 54 (1913).
b) i uttr. på pin kiv, på rent kiv, bara på kiv. Fyris 1914, s. 95. NDA(A) 1934, nr 137, s. 13.
Ssgr, se under 1 o. 2 ovan.

 

Spalt P 869 band 20, 1953

Webbansvarig