Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIMPA, v.
Etymologi
[jfr d. dial. (Jyll.) pimpe, trava sakta, rida i (sakta) trav, pimpeløbe, springa med små steg, pimpetrave, trava smått; sannol. samhörigt med förleden i PIMPÄRENDE]
(†) i fråga om färd l. resa som ses med missnöje: (upprepade ggr) fara l. resa (fram o. åter i onödan), ”fara o. flänga”. Ähr thet och så bönderne emellen Stocholm och Smålandh till stoor tunge, att the eller theris karler schole altijdh pimpe ther emellan till och frå tiläffventyrs altt medt skiutzhester. G1R 21: 292 (1550).

 

Spalt P 862 band 20, 1953

Webbansvarig