Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKADOR pik1adå4r l. pi1ka-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ofta pica-)
Etymologi
[jfr t. pikador, eng. o. fr. picador; av span. picador, till picar, sticka (motsv. fr. piquer, se PIKERA)]
ryttare som uppträder vid tjurfäktning utrustad med en (kortspetsad) lans, med uppgift att reta o. upphetsa tjuren gm att sticka honom med lansen. Ödmann Townsend 83 (1794). Blasco Ibañez Blod 32 (1923).

 

Spalt P 822 band 20, 1953

Webbansvarig