Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIGGSVIN pig3~svi2n l. 4~1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. pindsvin, t. stachelschwein; av PIGG, sbst., o. SVIN]
1) zool. den i Sydeuropa o. Nordafrika hemmahörande gnagaren Hystrix cristata Lin. (äv. benämnd vanligt piggsvin), vars kropp (i sht dess bakre hälft) är täckt med kraftiga, uppresbara taggar; äv. (i sht ss. senare ssgsled) om ett antal närbesläktade gnagare tillhörande ngn av familjerna Hystricidæ (jordpiggsvin) l. Erethizontidæ (trädpiggsvin); i pl. äv. ss. benämning på familjen Hystricidæ. Wollimhaus Ind. (1652). Piggsvinet .. är mycket större än igelkotten; dess piggar äro nästan ett qvarter långa och mycket hvassa. Berlin Lsb. 73 (1852). Piggsvin eller jordpiggsvin, Hystricidæ. Brehm DjurV 10: 513 (1937). — jfr GRIPSVANS-, JORD-, KLÄTTER-, KVAST-, TRÄD-PIGGSVIN.
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) igelkott (se d. o. 1). Ihre (1769). Hagberg Shaksp. 1: 29 (1847). Holmgren Däggdj. 106 (1865).
3) (numera mindre br.) zool. kloakdjur tillhörande familjen Echidnidæ, särsk. av släktet Echidna Cuv. (med en taggbeklädnad som erinrar om piggsvinets); numera företrädesvis ss. senare ssgsled. Scheutz NatH 40 (1843). 4Brehm 5: 508 (1923). — jfr MYR-PIGGSVIN.
4) i jämförelser o. bildl. Ni otäcka piggsvin. Hagberg Shaksp. 3: 295 (1848; till Falstaff). Håret stod kring hufvudet, som på ett piggsvin. Ridderstad Samv. 1: 8 (1851). — särsk. ss. förled i ssgr betecknande ngt som har taggar som likna ett piggsvins l. en igelkotts l. som i övrigt till det yttre liknar ett piggsvin l. en igelkott.
Ssgr (särsk. till 1, 2, 3, med samma bruklighet som motsv. mom. av huvudordet): PIGGSVINS-BORST. —
-DJUR. särsk. zool. till 1, i pl.: den till gnagarna hörande gruppen l. överfamiljen Hystricoidea (Hystricomorpha). Thorell Zool. 2: 134 (1861). —
(4 slutet) -FISK. [jfr d. pindsvinefisk] zool. igelkottfisk. Braun Läk. 66 (1870). —
(4 slutet) -FOT. (†) = pinn-hosa. Lundberg HusdjSj. 483 (1868). Bohm Husdj. 181 (1902). —
(4 slutet) -MAN, m. (†) = -människa. Möller (1790, 1807). —
(4 slutet) -MÄNNISKA. [jfr d. pindsvinemenneske] (†) person med fiskfjällshud, vars fjäll ha formen av taggformiga vårtor. Tholander Ordl. (c. 1875). Wretlind Läk. 1: 114 (1893). —
-PIGG, r. l. m. = -tagg. WoH (1904). —
(1) -SLÄKTE(T). (-svin- 1826. -svins- 1865 osv.) zool. släktet Hystrix Lin. Palmblad HbGeogr. 1: 44 (1826). —
(1) -STEN. gallsten från piggsvin. Bromell Berg. 50 (1730). Wallerius Min. 418 (1747). —
-TAGG. Cook 2Resa 292 (1783). —
(4 slutet) -TRÄ. (i fackspr.) ett slags palmträ som kännetecknas av en säregen färgteckning (randighet på längdsnitt, prickighet på tvärsnitt, beroende på bastknippenas mörka färg), sebraträ. Jönsson Gagnv. 48 (1910). —
(4 slutet) -TÅRTA. [jfr d. pindsvinekage] kok. tårta dekorerad med uppstående strimlor av mandel. Zethelius Hjelpr. 80 (1892). —
(4 slutet) -VED. = -trä. Jönsson Gagnv. 462 (1910).

 

Spalt P 815 band 20, 1953

Webbansvarig