Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIGGELIN pig1eli4n, m.||(ig.) o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. (tillf.) -er.
Etymologi
[till PIGG, adj., efter mönster av personbetecknande sbst. (särsk. släktnamn) på -in. Anv. ss. adj. är sannol. sekundär]
(vard.)
I. sbst.: pigg, livlig o. glad person l. varelse. Hjelmqvist Förnamn 327 (1903). Du har träffat honom en gång, den där lilla piggelinen, som alltid hade ögonen med sig. Widegren FalskFlagg 30 (1933).
II. adj.: pigg o. d.
1) om person; vanl. predikativt. Barcklind GladÄnk. 78 (1929). Vad du ser frisk och kry och piggelin ut. SvD(B) 1950, nr 93, s. 10.
2) (mera tillf.) om sak, = PIGG, adj. 2 b. Piggelina (cigarrett-)etuier. GbgMP 1948, nr 76, s. 6.
Avledn.: PIGGELINIG, adj. (vard., tillf.) till I, II, = pigg, adj. 2. SvD(B) 1943, nr 65, s. 9.

 

Spalt P 815 band 20, 1953

Webbansvarig