Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PETRIFIKAT pet1rifika4t l. pe1t-, n. (SHof (1741) hos Fürst Stobæus 99, osv.) ((†) m. Möller (1790), Lindfors (1824)); best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er. Anm. Den latiniserande pl. petrificata förekommer hos Kalm VgBah. 26 (1746).
Ordformer
(förr äv. skrivet -fic-. petre- 18151820. petri- 1741 osv.)
Etymologi
[jfr t. petrifikat; bildat till PETRIFICERA efter mönster av sådana ordpar som FABRICERA: FABRIKAT]
1) (†) om (stycke av ngt) mineral; jfr FOSSIL, sbst. 1. Jag har .. samlat .. åtskilligt, särdeles af stenar, och de så kallade petrificater, hvaribland äro: agater, jaspides (m. m.). SHof (1741) hos Fürst Stobæus 99.
2) paleont. i bärg- l. jordlager förekommande (l. därifrån uppgrävd) förstenad lämning av djur l. växt från tidigare geologiska perioder, fossil, förstening. Linné Gothl. 294 (1745). De oändeligen många Petrificater af främmande och obekante djur. Dens. MusReg. IV (1754). Hagman FysGeogr. 107 (1903). jfr DJUR-, KRIT-, SNÄCK-, VÄXT-PETRIFIKAT m. fl. särsk. bildl., om ngt som utgör en stelnad lämning från en gången tid l. som stelnat i sina former, ngt petrificerat (se PETRIFICERA c) l. förstenat l. antikverat o. d. Leopold, som nu är ett så gammalt petrificat af hofpoet, att han (osv.). Geijer Brev 146 (1812). I alla kulturfolks språk kan man upptäcka talrika petrificat. FinT 1929, 2: 217.
Ssgr (till 2; paleont.): PETRIFIKAT-BÄRG. (†) fossilförande bärg. Svea 1: 36 (1818).
-FRI. (numera bl. tillf.) icke fossilförande. Svea 1: 39 (1818).
-FÖRANDE, p. adj. fossilförande. VetAH 1819, s. 144.
-KUNSKAP. (†) paleontologi. JernkA 1832, Bih. s. 99.
-LAGER, n. fossilförande lager. VetAH 1820, s. 119.
-LÄRA, r. l. f. (†) paleontologi. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 141. Hammargren Jordkl. 78 (1854).
-LÖS. (†) = -fri. Linnarsson VgCambr. 48 (1869).
-RIK. rik på fossil. Svea 1: 39 (1818).
-SAMLING. konkret. Frey 1841, s. 33.

 

Spalt P 768 band 20, 1953

Webbansvarig