| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PETRIFIKAT pet1rifika4t l. pe1t-, n. (SHof (1741) hos Fürst Stobæus 99, osv.) ((†) m. Möller (1790), Lindfors (1824)); best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er. Anm. Den latiniserande pl. petrificata förekommer hos Kalm VgBah. 26 (1746).
1) (†) om (stycke av ngt) mineral; jfr FOSSIL, sbst. 1. Jag har .. samlat .. åtskilligt, särdeles af stenar, och de så kallade petrificater, hvaribland äro: agater, jaspides (m. m.). SHof (1741) hos Fürst Stobæus 99.
2) paleont. i bärg- l. jordlager förekommande (l. därifrån uppgrävd) förstenad lämning av djur l. växt från tidigare geologiska perioder, fossil, förstening. Linné Gothl. 294 (1745). De oändeligen många Petrificater af främmande och obekante djur. Dens. MusReg. IV (1754). Hagman FysGeogr. 107 (1903). jfr DJUR-, KRIT-, SNÄCK-, VÄXT-PETRIFIKAT m. fl. särsk. bildl., om ngt som utgör en stelnad lämning från en gången tid l. som stelnat i sina former, ngt petrificerat (se PETRIFICERA c) l. förstenat l. antikverat o. d. Leopold, som nu är ett så gammalt petrificat af hofpoet, att han (osv.). Geijer Brev 146 (1812). I alla kulturfolks språk kan man upptäcka talrika petrificat. FinT 1929, 2: 217.
Spalt P 768 band 20, 1953