| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PETRIFICERA pet1rifise4ra l. pe1t-, i Sveal. äv. -e3ra2; l. PETRIFIERA -fie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. petrificert Linné SystNat. 3 (1735)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PETRIFIKATION.
paleont. med saksubj.: förvandla (lämning av djur l. växt) till sten l. fossil l. petrifikat, förstena; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: fossil. SvBrIt. 1: 64 (c. 1700). På Billingen .. finnes några petrifierade Sneckor. Swedenborg RebNat. 1: 31 (c. 1720). Malm, som inkrusterat och petrifierat rötter, trädstubbar, m. m. JernkA 1865, s. 160. Laurent ResNY 194 (1923). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i p. pr.: som åstadkommer l. har förmågan att åstadkomma fossilisation av ngt. Petrificerande vatten. Wallerius Hydrol. 43 (1748). Fock 1Fys. 23 (1853).
b) (†) i utvidgad l. oeg. anv.: göra hård som sten o. d.; äv. i passiv form med intr. bet.: bli hård som sten. VetAH 1743, s. 147. Petrificerad lera. Palmstedt Res. 42 (1778). Jacobsson StudL 31 (1833).
c) bildl.; särsk.: komma (ngn l. ngt) att stelna i sina (en gång givna) former l. stanna o. för framtiden förbli på ett visst utvecklingsstadium, förstena; äv. i passiv form med intr. bet.: stelna i sina former o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. Hammarsköld SvVitt. 2: 150 (1819). Leopolds åskådning petrifierades tidigt; han blev immun för alla nya idéer. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 26. Den blodfattige, pedantiske, petrificerade Karenin. OoB 1928, s. 485.
Spalt P 767 band 20, 1953