Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEST päs4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er32. Anm. Förr användes stundom vissa lat. former, t. ex. nom. sg. pestis (G1R 22: 421 (1551), HH XXVI. 1: 142 (1624)) o. (efter prep.) abl. sg. peste (Berchelt PestOrs. C 4 b (1589: aff Peste), Carolstadius Pest. B 4 a (1620: medh Peste), Hall KultInt. 11 (i handl. fr. 1630: aff peste)).
Ordformer
(pest (pä-) 1629 (: pesten), 1634 osv. peste c. 16001720)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. pest; av fr. peste, av lat. pestis. — Jfr FÖRPESTA, PESTERA, PESTIFERERA, PESTILENS]
1) (höggradigt) smittosam sjukdom med stor dödlighet l. därav förorsakad epidemi; oftast (utom i c numera nästan bl.) i inskränktare anv., om (epidemi förorsakad av) en viss, ytterst farlig o. smittosam, akut infektionssjukdom, vars vanligaste former äro böldpest, lungpest o. allmän pestseptikemi (o. som i Europa härjade särskilt svårt under medeltiden o. renässanstiden). Svart(a) pest(en), form av pestseptikemi, kännetecknad av hudblödningar. Pesten härjar, grasserar, i sht förr äv. går l. rider. OMartini Läk. 40 (c. 1600: Peste; rättat efter hskr.). Uti Ægypten .. går Pesten nästan ständigt. Rosenstein PVetA 1772, s. 7. För pest och hungers nöd, / För krig och örlig, / .. Bevara oss, milde Herre Gud! Hb. 1811, s. 46. (Laura de Sade) dog i pesten 1344. Geijer I. 1: 243 (1845). Vår herre är bra att ha, när åskan går och pesten rider. Ström SvenskOrdspr. 71 (1926). Johnson DrömRosEld 38 (1949). — jfr BLÄDDER-, BUBON-, BÖLD-, HUNGER-, KRIGS-, LUNG-PEST m. fl. — särsk.
a) (vard. o. i vitter stil) i jämförelser; särsk. i uttr. sky, avsky, hata, fly (äv. fly för) ngn l. ngt som pesten (förr äv. som en pest), förr äv. fly för ngt l. sky ngt som för en pest. Jag skyr, som för en päst, the onda qvinnors lag. Kolmodin QvSp. 1: 651 (1732). Jag hatar henne som pesten. Wadenstjerna Cavall. 20 (1747). Fly .. Qvickhet, som en pest. Kellgren (SVS) 2: 77 (c. 1795). Damerna i Söderås hade redan från början avskytt henne som pesten. Hellström Malmros 27 (1931).
b) (numera bl. arkaiserande) i svordomsliknande förbannelser o. d.; förr äv. i sådana uttr. som pest(en) på l. över ngn l. ngt, pest och död, svära pest och död över ngn l. ngt. Jag önskar at Pästen måtte vrida om halsen på den skälmen. Lagerström Gir. 38 (1731). Pesten öfver dig, svarta, lömske hycklare! Fahlcrantz Schiller Fiesko 141 (1821). (Man) svär pest och död öfver det gamla pedantiska Latinet. SvLittFT 1833, sp. 410. Pest på dig, / Som lärt mig tala! Hagberg Shaksp. 11: 307 (1851). Karlfeldt Hösth. 65 (1927). särsk. (mera tillf.) i kraftuttryck använt till bedyrande av ngt. ”.. Pest i min gamla lekamen”, röt han till, ”om inte judarna äga race ..”. Lindqvist Herr. 280 (1917).
c) om sjukdom hos djur l. om epizooti; i sht i uttr. sibirisk(a) pest(en), mjältbrand, o. i ssgr. HushBibl. 1755, s. 211. ”Sibiriska pesten”. LAHT 1900, s. 76. Då skall Herrens hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken. 2Mos. 9: 3 (Bib. 1917). jfr BI-, BOSKAPS-, FLUG-, FÅR-, FÄ-, HÄST-, HÖNS-, KREATURS-, KRÄFT-, LARV-, LÄMMEL-, NYMF-, REN-, SVIN-PEST m. fl.
d) (†) om vissa växtsjukdomar. Denna jord-växternas pest och smitta (dvs. honungsdaggen). Serenius EngÅkerm. 187 (1727). jfr DRUV-, POTATIS-PEST.
e) i utvidgad anv., om viss förödande omvandlingsprocess hos tennföremål; i ssgn TENN-PEST.
2) bildl., om ngt som i ett l. annat avseende liknas vid en pest l. som är ytterst skadligt, farligt, fördärvligt l. förödande (o. som sprider sig ss. en farsot) l. som man i hög grad fruktar l. avskyr o. d.; numera nästan bl. (mera tillf.) i anv. med jämförelsevis nära anslutning till grundbet., ungefär liktydigt med: (förskräcklig) farsot (i bildl. anv.); förr äv.: svår plåga, landsplåga; ”gift”; fördärv; ”sjuka” o. d. ÖB 93 (c. 1712). Svartsjuka, själens päst. SvMag. 1766, s. 485. Är nybyggaren en rehntjuf, då är han för Lappen en pest. Læstadius 1Journ. 324 (1831). (Det tyska) Försöket att hetsa världen till vild bolsjevikskräck, att måla den asiatiska pest, som skulle gå fram över Europa, om den tyska muren faller i grus. GHT 1943, nr 25, s. 6.
3) bildl., om skalbaggar vilkas larver härja bl. a. i museernas naturaliesamlingar; i ssgn MUSEI-PEST.
4) bildl., om viss växt med stor spridningsförmåga; i ssgn VATTEN-PEST.
Ssgr (till 1): A: PEST-APOTEK. (förr) för försäljning av medicin till pestsjuka. Broberg PestSthm 24 (1854).
-ARTAD, p. adj.
1) som har karaktären av l. liknar pest; pest-. Pestartade bölder. Wulf Köppen 1: 391 (1799). Wirgin Häls. 3: 42 (1933).
2) (†) pestförande; förpestad. Nordforss (1805). Pestartade dunster. SvLittFT 1835, sp. 181. Berndtson (1880).
-ARTIG. [jfr t. pestartig] (†) pestartad (se d. o. 1); pest-. Porthan BrCalonius 601 (1800). En pestartig smitta. Boëthius Sedel. 245 (1807; bildl.).
-BACILL. med. Eira 1894, s. 563.
-BAKTERIE. med. Hygiea 1897, 1: 460.
-BARBERARE. [jfr ä. t. pestbarbier] (förr) barberare o. fältskär som särskilt förordnats av myndigheterna att ge de pestsjuka viss (yttre) behandling o. vård; jfr barberare 2. SthmStadsord. 1: 129 (1657). Lundin o. Strindberg GSthm 179 (1880; om förh. 1710).
-BEMÄNGD, p. adj. (numera knappast br.) pestsmittad; pestförande, förpestad. Hagberg Shaksp. 6: 33 (1849). Här / Är .. luften pestbemängd. Runeberg 5: 171 (1863).
-BESMITTAD, p. adj. (numera mindre br.) pestsmittad. Hagberg Shaksp. 8: 202 (1849). Topelius Vint. I. 2: 368 (1860, 1880).
-BETJÄNT, p. adj. i substantivisk anv. [jfr t. pestbediente, pl.] (†) person tjänstgörande ss. sjukvårdare o. d. åt pestsjuka. HdlCollMed. 13/5 1726.
-BLAD. bibliot. ettbladstryck (från äldre tid) med avbildning av helgon som åkallades till skydd mot pesten o. med bön(er) mot pesten. NordBoktrK 1909, s. 447.
-BLEMMA. blemma förorsakad av pest. Block Pest. 82 (1711).
-BLOMMA, r. l. f. (†) bot. (blomma av) pestrot. Hagström SvarVetA 128 (1773). Möller (1807).
-BLÅSA, r. l. f. = -blemma. Block Pest. 82 (1711).
-BUBON. med. pestböld. Ilmoni Sjukd. 1: 156 (1846).
-BÖLD. [jfr t. pestbeule] böld förorsakad av pest; förr äv. (i pl.) om böldpest. Lindestolpe Pest. 35 (1711). 9 personer i thet hus, ther jag bodde, hade af pästbölder satt lifvet til. Rhyzelius Ant. 57 (c. 1750). St. Simonismen, Socialismen, Kommunismen .. hvilka Geijer väl skydde som tidens pestbölder. 2SAH 23: 218 (1847). Heidenstam Svensk. 2: 128 (1910).
-DOKTOR. (nästan bl. om ä. förh.) = -läkare. Broberg PestSthm 38 (i handl. fr. 1710). Lundin o. Strindberg GSthm 179 (1880; om förh. 1710).
-DRAGARE. [jfr d. pestdrager] (†) person med uppgift att föra bort pestlik. BtVLand 5: 208 (1764; om förh. 1710).
-DUNST. [jfr t. pestdunst] (numera bl. tillf.) eg. (enl. ä. uppfattning): pestförande, med pestsmitta fylld dunst; äv. oeg.: förpestad (illaluktande, hälsofarlig) dunst; företrädesvis i pl. Törneros Bref 2: 28 (c. 1823; bildl.). Dystra kärrmarker öfver hvilka pestdunster hvila. KKD 5: XXVIII (1909).
-DÖD, r. l. m. (†) jfr död, sbst. 4. Pestdöden rasade mest bland arbetare, utsatta för vattendunster. Ilmoni Sjukd. 3: 347 (1853).
-DÖD, adj. (i sht i vitter stil) död i pest; ofta i substantivisk anv. VetHLäk. II. 4: 34 (1795). Begrafningsplats för pestdöda. UpplFmT 23—25: 210 (1908).
-ELIXIR. (förr) elixir använt ss. pestmedel. ApotT 1698, s. 22.
-EPIDEMI. Hedin HbLäk. Suppl. 21 (1805).
-ESSENS. (förr) essens använd ss. pestmedel. ApotT 1698, s. 24.
-FEBER. [jfr t. pestfieber] av pest förorsakad feber; förr äv.: pest. Block Pest. 52 (1711). Tholander Ordl. (c. 1875).
-FLAGGA, r. l. f. [jfr t. pestfahne] karantänsflagga som det åligger ett pestsmittat skepp att föra. SFS 1915, s. 1476.
-FLICKA, f. folklor. jfr -gosse. Afzelius Sag. 4: 179 (1842). Heidenstam Svensk. 1: 210 (1908).
-FLÄCK. [jfr t. pestfleck] om fläckar som uppkomma hos den pestsjuke vid vissa former av pest. Block Pest. 82 (1711).
-FULL. (†) = -fylld. Juslenius 320 (1745). CFDahlgren 1: 233 (1826).
-FYLLD, p. adj. [jfr t. pesterfüllt] (numera bl. tillf., i vitter stil) fylld av pestsmitta; förpestad. Ling As. 472 (1833).
-FÄLTSKÄRARE. (†) jfr -barberare. Block Pest. 115 (1711).
-FÖRANDE, p. adj. som för med sig pestsmitta, förpestad. Adlerbeth Ov. 59 (1818). En pestförande .. ånga. Poe UnderlHist. 337 (1906).
-FÖRGIFTA. (†) förpesta. Franzén Skald. 2: 170 (1798, 1828).
-FÖRGIFTAD, p. adj. (†) nedsmittad med pest, pestförande; förpestad; äv. bildl. Ett pestförgiftadt tal. Hagberg Shaksp. 1: 397 (1847). Pestförgiftad luft. Östergren NDikt. 108 (1879).
-GIFT, n. (pest- 1711 osv. peste- 1750) [jfr t. pestgift] (i sht i skildring av ä. förh.) om de (enl. ä. uppfattning från den yttre naturen kommande) gifter l. smittoämnen som förorsaka pesten. Block Pest. 68 (1711). Det pestgift, solen suger upp / Ur träsk och kärr. Hagberg Shaksp. 11: 331 (1851). Hygiea 1901, 2: 656.
-GOSSE. folklor. övernaturligt väsen (i gossgestalt, oftast i sällskap med ett liknande väsen i flickgestalt) som ansågs förebåda pest; jfr -flicka. Afzelius Sag. XI. 2: 60 (1870). Asgårdsrejan går, pestgossen med räfsan och pestflickan med qvasten, giftbägarn och hungerfebern. Strindberg Folkung. 35 (1899).
-GRAV, r. l. f. (förr) grav (massgrav) för personer som avlidit i pest. BtVLand 5: 208 (1764).
-GÅRD.
1) (förr) gård som var hemsökt av pest; jfr -hus 1. GenMRulla 8/10 1711.
-HOSPITAL. (†) pestsjukhus. Block Pest. 104 (1711). KrigVAT 1851, s. 110.
-HUS. [jfr t. pesthaus]
1) (förr) hus som var hemsökt av pest. VDAkt. 1711, nr 369. Dalin (1855).
2) (†) pestsjukhus. RP 7: 356 (1638). Lundin o. Strindberg GSthm 179 (1880; om förh. 1710).
-HÅLA. [jfr d. pesthule] (vard.) ort l. dyl. som utgör en härd för pest l. andra smittosamma sjukdomar. Lundell (1893). Waldenström Österl. 59 (1895; bildl.). De gamla pesthålorna vid vardera ändan av (Panama-)kanalen, som gingo under namn av städer, rensades. Wirgin Häls. 3: 80 (1933).
-HÄRD. [jfr t. pestherd] jfr härd, sbst.1 4. Lundell (1893). Adelsköld Dagsv. 3: 327 (1900). särsk. bildl. Lewenhaupt LagreliusKinR 15 (1928). Moraliska pesthärdar. SvD(A) 1933, nr 47, s. 22.
-HÄRJAD, p. adj. jfr härja 3. 3NF 12: 224 (1930). Johnson DrömRosEld 177 (1949).
-KNUTA. (†) föremål som man bar på sig till skydd mot pesten. Pest-knuta som fins till kiöpz på Apotequen. Wallerius Alm. 1712, s. 41.
-KOL. [jfr t. pestkohle] (†) ett slags pestsvulst l. pestböld. Block Pest. 67 (1711). Dens. Ludwig 42 (1717).
-KORDONG. [jfr t. pestkordon] (förr) kordong (se d. o. 3 b) med uppgift att hindra pestsmittans spridning från en ort till en annan. Nordforss (1805). KrigVAH 1852, s. 118.
-KUR; pl. -er. (peste-) [jfr t. pestkur] (numera bl. tillf.) kur mot pest. HdlCollMed. 14/10 1696.
-KYRKOGÅRD~002, äv. ~200. [jfr t. pestkirchhof] (förr) för begravning av personer som avlidit i pest. Sundelius NorrköpMinne 178 (1798).
-LABORATORIUM. med. för bakteriologisk undersökning av misstänkta fall av pest (hos råttor). SFS 1920, s. 1821.
-LASARETT. pestsjukhus. Wikforss 2: 287 (1804). Ilmoni Sjukd. 2: 356 (1849).
-LIK, n. [jfr t. pestleiche] lik efter person som avlidit i pest. HdlCollMed. 23/11 1728.
-LIK, adj.
1) som liknar pest. Pestlika Febrar. Haartman Sjukd. 187 (1759).
2) (†) pestförande, förpestad. Pestlike ångor. Agrell Maroco 1: 502 (1791, 1796). Adlerbeth Ov. 53 (1818; bildl.).
-LJUS, n. [jfr d. pestlys] (förr) rökgubbe (”rökljus”) använd vid pest o. d. i desinficerande o. luftrenande syfte. Dähnert 142 (1746).
-LOPPA. pestförande loppa (från pestsmittad råtta), råttloppa. FörhLäkS 1911, s. 203.
-LUFT. [jfr t. pestluft] (numera bl. tillf.) eg. (enl. ä. uppfattning): pestförande luft; äv. oeg. l. bildl. Holmberg 2: 376 (1795). Hämdlystnadens och förstöringsbegärets pestluft. Cygnæus 3: 123 (1853). Stadens pestluft. Sätherberg Dikt. 1: 83 (1862; bildl.).
-LUKT.
1) (†) enl. ä. uppfattning: pestförande stank, illaluktande pestdunst. Ling Agne 120 (1812; bildl.). Rydberg Myt. 1: 418 (1886).
2) om den elaka lukten från vissa stinkdjur. Rendahl Brehm 5: 30 (1929).
-LÄKARE. [jfr t. pestarzt] (i sht om ä. förh.) läkare som behandlar (l. förordnats att behandla) pestsjuka. Block Pest. 1 (1711). FinBiogrHb. 1619 (1901).
-LÖK. (†) bot. lökväxten Allium ursinum Lin. (använd ss. pestmedel). Strålenhielm Ymp. 42 (1751).
-MEDEL. medel mot pest. Block Ludwig 43 (1717).
-MEDIKAMENT. (numera bl. tillf.) jfr -medel. HdlCollMed. 15/7 1726.
-MEDIKUS. (†) = -läkare. HdlCollMed. 10/6 1729 (1711). Möller 2: 572 (1785).
-MOLN. [jfr t. pestwolke] (numera bl. tillf.) eg. (enl. ä. uppfattning): pestförande moln; äv. oeg. l. bildl. JournLTh. 1810, s. 283. Det står ett pestmoln över vårens vågor. Karlfeldt FlBell. 159 (1918).
-ORT, r. l. m. ort där pesten härjar, pestsmittad ort. Lind 1: 1256 (1749). Levin BubonpestPorto 11 (1900).
-PATIENT. [jfr t. pestpatient] Björnståhl Resa 6: 48 (1778).
-PNEUMONI. [jfr t. pestpneumonie] med. lungpest. Hygiea 1901, 2: 663.
-POSTERING. (förr) jfr -vakt. PrästP 2: 78 (1723).
-PREDIKANT. [jfr t. pestprediger] (förr) jfr -präst. Nordforss (1805).
-PRÄST. (pest- 1710 osv. peste- 1711) [jfr t. pestgeistlicher] (förr) präst med uppgift att besöka de pestsjuka. Broberg PestSthm 38 (i handl. fr. 1710).
-PULVER. [jfr t. pestpulver] (förr) farm. pestmedel i pulverform. Wallerius Alm. 1712, s. 40.
-ROT. [jfr d. pestrod, t. pestwurzel] bot. pestilensrot. Lind 1: 1217 (1749). Simmons Jönsson 663 (1935).
-RÅTTA. pestsmittad, pestförande råtta; särsk. zool. om gnagaren Nesocia bengalensis Gray (som i regel är pestsmittad). Levin BubonpestKap 9 (1902).
-SEPTIKEMI. med. av pest förorsakad infektion av blodet, med allmän blodförgiftning ss. följd; äv. ss. benämning på denna form av pest. Pettersson Bakt. 164 (1926).
-SERUM. med. serum mot pest. Levin BubonpestPorto 5 (1900).
-SJUK.
1) om levande varelse: sjuk i pest; ofta i substantivisk anv. Lindestolpe Pest. 13 (1711). Sjövall Sjukd. 55 (1924).
2) om trakt: där pesten härjar, pestsmittad. Hallström ItBr. 222 (1901).
3) (†) om luft: pestförande, förpestad. Kullberg Tasso 2: 73 (1860).
-SJUKA. (pest- c. 16901904. peste- 1690) [jfr t. pestseuche] (†) = -sjukdom. Rosenfeldt Vitt. 136 (c. 1690). WoH (1904).
-SJUKDOM~02 l. ~20. PH 9: 462 (1770).
-SJUKHUS~02 l. ~20. sjukhus för pestsjuka. Ilmoni Sjukd. 3: 312 (1853).
-SKOTT. folklor. övernaturligt ”skott” som (enl. ä. folklig föreställning) medförde pest (l. annan liknande sjukdom) för den träffade varelsen; äv. ss. namn på sjukdomen. Hedin HbLäk. Suppl. 70 (1805). FolklEtnSt. 2: 97 (1917).
-SKRÅP. bot. pestilensrot. Nyman VäxtNatH 1: 35 (1867).
-SKÖLD. (-skild) (†) amulett till skydd mot pest. Block Pest. 14 (1711).
-SLAGEN, p. adj. (i vitter stil) angripen l. ”slagen” av pest, pestsmittad. Lindqvist Dagsl. 3: 117 (1904).
-SMITTA, r. l. f. (pest- 1771 osv. peste- 1753)
1) smitta varigm pest sprides; pestens smittoämne. Rosenstein PVetA 1772, s. 20. Djur, som kunna sprida pestsmitta. SFS 1934, s. 218.
2) (†) förhållandet att vara smittad av pest; pest. I et Hospital .., der han af peste-smitta .. aflidit. Celsius G1 2: 265 (1753). 2SAH 40: 563 (1865).
3) bildl., numera bl. med anslutning till 1, förr äv. med anslutning till 2. Runeberg 5: 427 (1837). (Nordens gudar o. hjältar) erkände det onda såsom en verklig pestsmitta. Wisén Oden 49 (1873).
-SMITTAD, p. adj. smittad av pest; som för med sig pestens smittoämne; om person äv. liktydigt med: pestsjuk. VetHLäk. V. 3: 25 (1798). SFS 1920, s. 1820.
-SOT, r. l. f. (pest- 1898. peste- 1711) (†) = -sjukdom. Swedberg Dödst. 574 (1711). UpplFmT 19: 109 (1898; om förh. 1710).
-SVULST. [jfr t. pestgeschwulst] jfr -böld. Wikforss 2: 287 (1804).
-SYMTOM. ConvLex. 3: 238 (1824).
-TECKEN. [jfr t. pestzeichen] (numera bl. tillf.) pestsymtom; tecken förebådande pest. Holmberg 2: 376 (1795). Tholander Ordl. (c. 1875).
-TID. (pest- 1711 osv. peste- 16711776) tid l. tidsperiod varunder pesten härjar på en ort l. i ett land o. d. Risingh LandB 72 (1671). FörhLäkS 1911, s. 196.
-TOK. (förr) spelt. i fråga om ett slags enklare kortspel (tokspel); benämning dels på spelet, dels på den person som har kort på hand, då spelet är slut (då samtliga övriga deltagare ”dött”). HbiblSällsk. 1: 366 (1839).
-VACCIN. med. vaccin mot pest. FörhLäkS 1911, s. 200.
-VAGN. [jfr t. pestwagen] (förr) likvagn för transport av pestlik. Broberg PestSthm 33 (i handl. fr. 1710).
-VAKT. [jfr d. pestvagt] (förr) bevakning för att hindra pestsmittans spridning från en ort till en annan; äv. konkret, om vakten. GenMRulla 5/10 1711. Loenbom Stenbock 2: 152 (1758).
-VAR, n. var från pestböld o. d. Pettersson Bakt. 162 (1926).
-VIND, r. l. m. (numera bl. tillf.) eg. (enl. ä. uppfattning): pestförande vind; anträffat bl. i jämförelser. Ling As. 237 (1833). Högberg Vred. 3: 231 (1906).
-ÅNGA, r. l. f. [jfr t. pestdampf] (numera bl. tillf.) enl. ä. uppfattning: pestförande ånga l. dunster; ofta i pl. SvLitTidn. 1814, sp. 452. Ett träsk, hvarifrån pestångor uppstiga. Palmblad LbGeogr. 249 (1835).
-ÅR. jfr -tid. Voigt Alm. 1686, Progn. s. B 1 b. Under peståret 1710. Annerstedt UUH II. 2: 240 (1909).
-ÄMNE. (pest- 17721901. peste- 1797) [jfr t. peststoff] (numera mindre br.) om pestens smittoämne; jfr -gift. Rosenstein PVetA 1772, s. 10. Hygiea 1901, 2: 657.
-ÄTTIKA. [jfr t. pestessig] (förr) farm. kryddättika använd ss. skyddsmedel mot pest, rövarättika. Oec. 266 (1730).
-ÖRT. [jfr d. pesturt, t. pestwurz] (numera föga br.) bot. pestilensrot. Lind 1: 1217 (1749). WoH (1904).
B (†): PESTE-GIFT, se A.
-KJORTEL. särskild ”kjortel” som en pestpräst skulle bära (för att friska personer skulle veta att undvika honom). L. Paulinus Gothus Pest. 97 b (1623).
-KUR, -PRÄST, -SJUKA, -SMITTA, -SOT, -TID, -ÄMNE, se A.
Avledn. (till 1): PESTAKTIG, adj.
1) (numera mindre br.) = pest-artad 1. Holmberg 2: 376 (1795). Schück VittA 7: 147 (i handl. fr. 1805). WoH (1904).
2) (†) pestförande; pestsmittad; förpestad. Under resan till det pestaktiga Alger. MoB 2: 117 (1795). Palmblad LbGeogr. 187 (1835).

 

Spalt P 750 band 20, 1952

Webbansvarig