Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERTONERAD pær1tωne4rad l. pär1-, l. -to- l. -tå-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Etymologi
[bildat ss. motsats till perspirerad (se PERSPIRERA 2) med samma efterled som i DETONERA, v.2, INTONERA]
språkv. om språkljud: tonande; jfr KLINGA, v. 2 b α. ANoreen i 2NF 1: 85 (1903). Ljud, alstrade under det att röstton frambringas i ljudspringan, kallar jag pertonerade eller tonande. Dens. VS 1: 372 (1905). SvUppslB 15: 934 (1933).

 

Spalt P 738 band 20, 1952

Webbansvarig