Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERPENDIKEL pær1pändik4el l. pär1-, l. -pen-, r. l. m.; best. -keln (Swedenborg RebNat. 1: 39 (1719)) ((†) -kelen Elvius Qvadr. 18 (1697); -klen, möjl. äv. att hänföra till sg. -kul, VDAkt. 1724, nr 85, Widegren (1788)); pl. (möjl. äv. att hänföra till sg. -kul) -klar (Carlberg SthmArchitCont. A 4 b (1740) osv.) ((†) -kler Grundell AnlArtill. 2: 4 (c. 1695), König Mec. 59 (1752)); förr äv. PERPENDIKUL, r. l. m.; best. -kulen (Grundell AnlArtill. 2: 4 (c. 1695)) l. möjl. -klen (se ovan); pl. möjl. -klar l. -kler (se ovan).
Ordformer
(-fendickel 1750. -pendickel 17241889. -pendicul 1676 (: Perpendicul Vhr)1723. -pendikel (-c-, -ell) 1680 (: Perpendikell Vhr) osv.)
Etymologi
[jfr t. perpendikel, perpendikel, fr. perpendicle, vattenpass med pändel; ytterst av lat. perpendiculum, blylod, sänklod, till perpendere, noga avväga, av per (se PER, prep.) o. pendere, väga m. m. (se PENSUM). — Jfr KOMPENDIUM, PÄNDEL]
1) (numera föga br.) pändel (hos ur); äv.: sänklod. 1 Slaguhr med Perpendikel. BoupptSthm 1687, s. 30 b. Perpendikel .. (dvs.) sänklod. Gynther ConvHlex. (1847). Det skall väl finnas perpendickel på en dalkarlsklocka! Hedberg Hel. 32 (1865). Jahn DjurJägL 135 (1909).
2) (med prägel av fackspr.; utom i a numera föga br.) lodrät linje, lodlinje. Wennern .. sencker och höjer sig lika .. och intager samma höjd på perpendikeln wid alla sina strander. Swedenborg RebNat. 1: 39 (1719). VetAH 1747, s. 151. Östergren (1934). särsk.
a) (fullt br.) skeppsb. på konstruktionsritning för fartyg: vertikal linje genom skärningspunkten mellan för- l. akterstäven o. konstruktionsvattenlinjen; äv. om en motsv. (tänkt) linje vid ett värkligt fartyg. Fartygets längd mellan perpendiklarna är 120 m. Witt Skeppsb. 115 (1858).
b) (†) i uttr. ligga under ngts perpendikel, (till en del) ligga lodrätt under ngt. NoraskogArk. 6: 7 (1768).
c) (enst., †) oeg., i uttr. återvinna perpendikeln, återvinna jämvikten. BL 19: 182 (1850).
3) (numera mindre br.) mat. rät linje som skär l. träffar en annan under rät vinkel, normal. Rålamb 1: 27 (1690). Bergroth Geom. 20 (1876). NoK 101: 18 (1930; om ä. förh.). särsk. (†) sjöt. i uttr. perpendikeln av vinden, mot vindriktningen vinkelrät linje (på vilken en segelflotta kunde vara grupperad). Fienden .., som började kl. 10 at synas rangerad på perpendiclen af vinden. GT 1788, nr 89, s. 3. Möller (1807).
Ssgr: (2) PERPENDIKEL-NÅL. (†) tunga på våg. Rydelius Vitt. 15 (1715).
(2) -STIL. (mera tillf.) konsthist. perpendikularstil. 3NF 6: 823 (1927).
(1) -UR, n. (numera föga br.) pändelur. BoupptSthm 11/2 1676. Därs. 16/1 1680.

 

Spalt P 684 band 20, 1952

Webbansvarig