| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERIKEL, n. (G1R 17: 337 (1545), RP 1: 97 (1628)) l. m. l. f. (OxBr. 11: 549 (1626), RP 6: 129 (1636)); best. (ss. m. l. f.) -kelen; pl. perikler.
(†) fara, våda; trångmål; risk; äv. i uttr. löpa perikel, löpa fara. För saadane hans liiffzwaade och perichel schuldt. G1R 3: 179 (1526). HdlCollMed. 20/10 1684 (: löpa perickel). Man (kunde) icke utan anseenlig omkåstnad, ja lifsspillan Perickel och fahrlige äfventyrer .. denna Resa fortsättia. BtVLand 5: 50 (1722). — särsk.
a) i uttr. bringa l. sätta ngn l. ngt l. råka l. stå l. sväva (ut)i perikel, bringa osv. i fara. G1R 17: 337 (1545: stå). OxBr. 8: 291 (1635: setties). RP 6: 134 (1636: råka). RARP 6: 274 (1656: swäfwa). VDAkt. 1664, nr 49 (: bracht).
b) i uttr. uppkräva gäld vid sin perikel, utkräva fordran vid risk att eljest själv bli betalningsskyldig. At .. (förmyndarna) widh theras perikel .. upkräfwia (myndlings) uthståendhe giälld. HSH 31: 76 (1661).
c) om risk som vara löper under transport l. som fartyg löper under färd. OxBr. 11: 549 (1626). Interessenterne (i försäkringsbolaget) äga frihet, at uttaga deras Capitaler, jämte den öfriga avancen, sedan alla af Försäkringarne flytande pericler, inlupit til ända. PH 2: 1577 (1739).
Spalt P 660 band 20, 1952