Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERIFER pær1ife4r l. pär1– l. per1– l. pe1-, l. -fä4r l. -fæ4r, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. perifär)
Etymologi
[jfr t. peripher; av gr. περιφερής, som rör sig runt, omgivande, till περιφέρω, bär runt, rör sig runt, av περί, omkring (se PERI-), o. φέρω, bär (se BÄRA, v.). — Jfr PERIFERI, PERIFERISK]
= PERIFERISK. Lidforss VäxtLiv 23 (1904). (Vildrenen) lefde .. kvar i så perifera delar af (utbrednings-)området som Lima i Dalarna, Berg i Jämtland. Ekman NorrlJakt 14 (1910). Berg Ögat 120 (1929). — särsk.
a) med. o. fysiol. som tillhör l. är belägen i l. har avseende på kroppens yttre l. från medelpunkten mest avlägsna delar. Sundberg Mikroorg. 194 (1896). De perifera blodbanorna. Jacobæus HjärtBlodSj. 179 (1935). särsk. om den del av nervsystemet som icke tillhör hjärnan l. ryggmärgen; äv. i utvidgad anv.: som tillhör l. har avseende på den del av nervsystemet som icke tillhör hjärnan l. ryggmärgen; jfr CENTRAL, adj. 1 c, PERIFERISK a slutet. Herrlin Minnet 3 (1909). Gången som automatiserad funktion sköter sig själv genom perifer regulation. Haglund HållnRörOrg. 1: 44 (1924). De perifera nerverna. Bergmark Nervsj. 12 (1931).
b) = PERIFERISK b. En fråga av perifer natur. Smådrag av ett slag, som vid första ögonkastet kanske kan förefalla ganska perifert. SkrHVSamfLd 36: 7 (1943).

 

Spalt P 657 band 20, 1952

Webbansvarig