Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERDURERA pær1dɯre4ra l. pär1-, l. -dur-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. jfr PERDURATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. perdurieren, fr. perdurer; av lat. perdurare, uthärda; fortvara, till per, genom (se PER, prep.), o. durare (se DURA, v.3)]
1) (†) uthärda, utstå (ngt). KKD 2: 66 (1708).
2) i sht filos. fortvara, fortleva, bestå (under förändring l. växling); särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Boström 1: 134 (c. 1830). 2NF 32: 1053 (1921).
Avledn. (till 2): PERDURATION, r. l. f. [jfr eng. perduration] i sht filos. fortvaro, bestånd. Wikner Mater. 36 (1870).

 

Spalt P 639 band 20, 1952

Webbansvarig