Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTAL pänta4l l. pent-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pental; bildat till gr. πέντε, fem (se PENTA-), med samma ändelse som föreligger i KLORAL, METYLAL m. fl.]
kem. isomer av det omättade kolväte (amylen) som är sammansatt av fem atomer kol o. tio atomer väte, trimetyletylen. NF 19: 251 (1895).

 

Spalt P 612 band 19, 1952

Webbansvarig