Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENNIN päni4n l. pen-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av t. pennin, bildat till penninisch, penninsk (se d. o. 1), på grund av mineralets förekomst i Penninska alperna o. tidigast använt av den tyskschweiziske mineralogen o. politikern J. Fröbel 1840]
miner. kristallin klorit bestående av en blandning av vattenhaltigt silikat av magnesium till 50% l. däröver o. vattenhaltigt silikat av magnesium o. aluminium till 50% l. därunder. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 138. SvUppslB 15: 582 (1933).

 

Spalt P 592 band 19, 1952

Webbansvarig