Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PELARGON pe1largω4n l. pel1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. PELARGONIA -gω4nia, äv. —302, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. (i sg. i sht med fackspråklig prägel) PELARGONIUM -gω4nium, äv. —302, r. l. m., l. (utom i sg. best. o. pl. numera mindre br.) PELARGONIE -gω4nie, äv. —302, r. l. m. l. f.; best. -ien; pl. -ier.
Ordformer
(pela- 1854. pelar- 1827 osv. -gon 1852 osv. -gonia 1886 osv. -gonie c. 18701926. -gonien, sg. best. 1913 osv. -gonier, pl. 1827 osv. -gonium 1839 osv.)
Etymologi
[jfr t. pelargonie, pelargonium, eng. pelargonium, fr. pélargonium, pélargone; av nylat. Pelargonium, bildat (med syftning på fruktfästets näbblika form; jfr GERANIUM) till gr. πελαργός, stork, sannol. eg.: grå o. vit, av ett πελαϜός, sammanhörande med πελιός, mörkfärgad, svartblå (se FAL, adj.2), o. ἀργός, skinande, klar, vit, till samma rot som föreligger bl. a. i lat. arguere (jfr ARGUMENT)]
(växt av) släktet Pelargonium L’Hérit., av vars arter de flesta äro inhemska i Sydafrika o. varav många hybrida former allmänt odlas ss. kruk- l. trädgårdsväxter; jfr GERANIUM anm. Engelsk pelargon, storblommig, inomhus odlad hybridform av flera pelargonarter. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 54. En blommande pelargonium stod alldeles intill henne. Stiernstedt JanHj. 191 (1905). Pelargonierna och fuksiorna, som blommade i fönstret. Lagerlöf Holg. 1: 13 (1906). — jfr HÄNG-, MURGRÖN(S)-, SCHARLAKANS-PELARGONIA.
Ssgr: A: PELARGON- l. PELARGONIA- l. PELARGONIE-, äv. (med fackspråklig prägel) PELARGONIUM-ART. jfr art 8 a α. Müller Blomst. 159 (1853).
-BLOMMA, r. l. f. blomma av pelargonia. NF 12: 966 (1888).
-FRUKT. i sht bot. frukt (se frukt, sbst.1 3) av pelargonia. Fries Växtr. 186 (1884).
-GRUPP. i sht trädg. jfr grupp, sbst.1 1 b. HbTrädg. 8: 106 (1884).
-OLJA, r. l. f. (pelargon- 1907 osv. pelargonium- 1871 osv.) [jfr t. pelargoniumöl] (i fackspr.) rosenluktande, flyktig olja erhållen från blad av olika pelargonarter, geraniumolja. AHB 54: 16 (1871).
-SKOTT. Tigga ett pelargonskott. Östergren (1934).
-SLÄKTE(T). i sht bot. o. trädg. släktet Pelargonium L’Hérit. Müller Blomst. 156 (1853).
-SYRA, r. l. f. (pelargon-) [jfr t. pelargonsäure, ävensom eng. pelargonic acid, fr. acide pélargonique] kem. organisk syra som förekommer bl. a. i bladen hos vissa pelargonarter o. i pelargoniumolja. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 473.
B (†): PELARGONII-BLANDLING. hybrid av pelargonarter. Agardh Bot. 2: 352 (1832).
Avledn.: PELARGONIDIN10104, n. l. r. [jfr t. pelargonidin, eng. pelargonidine, fr. pélargonidine] kem. färgämne som förekommer bl. a. i pelargonblommor. Smith OrgKemi 273 (1938).

 

Spalt P 565 band 19, 1952

Webbansvarig