pedagog | SAOB

Publicerad 1952

PEDAGOG pe1dagå4g l. ped1– (– -óg Dalin; rimmande med fog Andersson Amér 17 (1918); jfr Bergroth FinlSv. 46 (1916)), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen pedagogus, äv. med latinsk böjning. ConsEcclAboP 439 (1660: till pædagogum; i bet. 2). Runemark SthmVägv. 2 (1789; i bet. 2).

Ordformer

(ped- 1792 osv. päd- (pæd-, paed-) 1674—1874)

Etymologi

[jfr t. pädagog(e), ä. t. pædagogus, eng. pedagogue, fr. pédagogue; av lat. pædagogus, av gr. παιδαγωγός, av παῖς (gen. παιδός), barn (i avljudsförh. till lat. puer, barn, gosse; jfr PUERIL), vartill äv. παιδεύω, uppfostrar, undervisar (jfr PEDANT), o. παιδεία, uppfostran, undervisning (jfr ENCYKLOPEDI), o. ἀγωγός, ledande, ledare (se DEMAGOG, MYSTAGOG). — Jfr PEDAGOGARK, PEDAGOGI, PEDAGOGIK, PEDAGOGISK, PEDERAST, PEDEUTIK, PEDIATRI, PEDO- m. fl.]

1) om antika förh.: person (vanl. slav) som hade uppsikt över (o. undervisade) barnen (gossarna) i ett hem o. ledsagade dem till o. från skolan o. d., barnledare; i fråga om förh. under medeltiden o. början av nya tiden: skolgosse l. student som handledde o. undervisade barnen (gossarna) i ett hem (mot fritt vivre l. lön) l. som biträdde vid elementarundervisningen i en skola. Norrmann Eschenbg 2: 312 (1818; hos romarna). SvUppslB (1934).

2) (förr) om lärare vid vissa lägre läroanstalter; särsk.: lärare vid o. föreståndare för enklassig pedagogi. VDAkt. 1674, nr 92. NF 12: 931 (1888; vid enklassig pedagogi). Uppl. 2: 661 (1908; om ä. förh.). jfr SOCKEN-PEDAGOG.

3) allmännare: person som ägnar sig åt uppfostran o. undervisning; undervisare; skolman; lärare l. lärarinna; särsk. med tanke på sättet att meddela undervisning (o. uppfostran); särsk. pregnant, om skicklig l. framstående undervisare; äv.: person som har (teoretiska) insikter i pedagogik. Hans kunskaper äro ganska begränsade, men han är (god) pedagog. DA 1793, nr 172, s. 1. En verklig teoretisk pedagog, som med rätta kan kallas den förste tyske skriftställare på detta område. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 30 (1898; om K. Bitschin). Vilken ömklig oförmåga hos pedagogerna att inordna puberteten i kulturarbetet! Siwertz JoDr. 35 (1928). jfr MUSIK-, PIANO-, SPRÅK-, SÅNG-PEDAGOG m. fl.

Ssgr: (1, 2) PEDAGOG-BEFATTNING. (förr) särsk. till 2; jfr befattning 2 d. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 64. —

(2) -BOSTÄLLE~020. (förr) jfr boställe 3. LärovKomBet. 1884, 2: Bil. D, s. 48. —

(3) -SYNPUNKT ~02 l. ~20. —

(1, 2) -TJÄNST. (förr) = -befattning; särsk. till 2. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 29.

Avledn.: PEDAGOGISSA, f. (†) till 2: hustru till pedagog. VDAkt. 1827, nr 19 B.

Spalt P 521 band 19, 1952

Webbansvarig