Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PECKLING l. PECKLINGE, m.; best. -en.
Ordformer
(pech- 1615. peck- 1546—1602. pecke- 1539. pek- 1558. päch- 1560—1585. päck- 1555—1583. päk- 1556—1604. -ligh 1602. -likan 1615. -lin 1548—1564 (: pecklin lakan). -ling(h) (-lijngh, -linng(h)) 1539—1604. -linge 1567. -linn 1560. pekelningh 1549)
Etymologi
[fsv. päkling (SthmSkotteb. 1: 444 (1471)); jfr ä. d. peklin; av mlt. pech(t)link; av ovisst urspr.]
(†) ett slags grovt lärft. TullbSthm 1539, s. 95 a. Een hoop Peckligh som tiener till segell. SUFinlH 1: 286 (1602). Karlson StåtVard. 123 (cit. fr. 1615). — Anm. Formen perkling i nedan anförda språkprov beror sannol. på felaktigt återgivande av ett peckling i en 1500-talsurkund. Til segel nyttjades (på E. XIV:s tid) ömsom buldan .., kanfas, perkling, lärft och valmar. 1VittAH 4: 192 (1783).
Ssgr (†): A: PECKLING-LAKAN, se B.
B: PECKLINGS-LAKAN. (peckling- 1564. pecklings- 1562—1585) jfr lakan 2. ArkliR 1562, avd. 12. GripshR 1585, s. 116. —
-LÄRFT. = peckling. GripshR 1555. Därs. 1556. —
-VAR, n. kudd- l. bolstervar av ”peckling”. GripshInvent. 1555. 2SthmTb. 8: 312 (1591).

 

Spalt P 521 band 19, 1952

Webbansvarig