Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRIMONIAL pat1rimå1nia4l l. -mω1– l. -mon1– l. -mωn1-, l. PATRIMONIELL -äl4, ngn gg 4l, adj.
Ordformer
(-al 1648 (: patrimonialgodz), 1719 osv. -ell 1835 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. patrimonial; av senlat. patrimonialis, avledn. av patrimonium (se PATRIMONIUM); med avs. på formen patrimoniell jfr CEREMONIELL, KONSISTORIELL m. fl.]
(i fackspr.) som utgör l. kännetecknar l. har avseende på fädernearv l. arvgods; särsk. dels om rike o. d.: som är l. betraktas ss. regentens arvgods o. vari maktinnehavet betraktas ss. härflytande ur äganderättsförhållandet, dels om statsåskådning l. styrelseform o. d.: enligt vilken resp. vari staten betraktas ss. regentens arvgods o. är mer l. mindre jämställd med privategendom. Som Franckriket icke war något Patrimonialt Rike, utan Konungarnes Arfsrätt berodde på Nationens .. bewillning, så (osv.). Silvius Succ. B 1 b (1719). Jag tror, att .. (konungarnas gårdar i äldre tid) till det mesta varit af patrimonial och icke af dominial egenskap. Järta 1: 224 (1832). SvRiksd. I. 3: 10 (1933). — särsk. (förr) om domsrätt: förbunden med besittningen av vissa jordagods; jfr PATRIMONIAL-JURISDIKTION. Geijer I. 6: 287 (1844; i Frankrike).
Ssgr (i fackspr.): PATRIMONIAL-GODS. [jfr t. patrimonialgut, fr. biens patrimoniaux, pl.] i sht hist. arvgods. RP 12: 398 (1648). Rig 1937, s. 11 (om ä. danska förh.).
-JURISDIKTION. [jfr t. patrimonialjurisdiktion, fr. juridiction patrimoniale] (förr) domsrätt förbunden med besittningen av vissa jordagods; jfr patrimonial slutet. NF 7: 330 (1883; om ä. förh.).
-RIKE. [jfr t. patrimonialreich] (i sht om ä. förh.) jfr -stat. Silvius Succ. A 2 a (1719).
-RÄTT, m. (†) om ärftlig besittningsrätt till gods. ASScF 18: 464 (1650).
-RÄTTIGHET. (†) rättighet som ngn har över sitt arvgods (att fritt disponera däröver). Silvius Succ. A 2 b (1719).
-STAT. [jfr t. patrimonialstaat] (i sht om ä. förh.) stat som är l. betraktas ss. regentens arvgods o. vari maktinnehavet betraktas ss. härflytande ur äganderättsförhållandet. Bolin Statsl. 2: 254 (1871).
-TEORI(EN). i sht statsv. om den (äldre) teori l. statsåskådning enligt vilken staten betrakta- (de)s ss. regentens arvgods l. enligt vilken statens väsen grunda(de)s på de för en patrimonialstat gällande förhållandena. SvRiksd. I. 5: 169 (1934; i skildring av ä. förh.).
-VÄLDE. (i sht om ä. förh.) om styrelsesättet i en patrimonialstat. KrigVAH 1824, s. 5.

 

Spalt P 487 band 19, 1952

Webbansvarig