PARTER pa4rter l. par4-, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. parther, fr. parthe; av lat. parthus]
(om forntida förh.) manlig invånare i Partien (som dels utgjorde ett forntida, iranskt landskap, ungefär motsvarande det nutida Chorasan, dels ett självständigt, till omfånget tidvis avsevärt större forntida iranskt rike); företrädesvis i pl. (utan avseende på kön). Apg. 2: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Stiernhielm Herc. 265 (1648). Grimberg VärldH 4: 137 (1930).
Avledn.: PARTISK, adj.1 [jfr t. parthisch, fr. parthique] (om forntida förh.; se dock slutet) adj. till Partien o. parter. SvMerc. IV. 3: 269 (1759). särsk. [med anspelning på en krigslist (som sägnen tillskriver parterna) att under låtsad flykt överraska fienden med en skur av pilar, som avskjutas bakåt] (i vitter stil) i uttr. partisk pil, om elakhet l. glåpord som ngn slänger ut, just som han lämnar ett sällskap. Klinckowström BlVulk. 1: 2 (1911). Hon .. sköt av sin vanliga partiska pil vid avfärden. Hasselblad BergslFlyddT 56 (1927).
Spalt P 330 band 19, 1952
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
