Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARLANDO parlan4do l. -dω l. -då, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t, pl. -n.
Etymologi
[av it. parlando, talande, till parlare, tala (se PARLERA)]
mus. term i sht inom operakonsten.
I. adv.; eg.: på ett sätt som (påminner om l.) innebär tal; medelst parlando (i bet. II). Efter Aidas död .. sjunger .. (Amneris en aria) halft parlando. Norman MusUpps. 18 (1880, 1888).
II. sbst.; eg.: tal; sångsätt som påminner om tal o. som särsk. förekommer i komisk avsikt i ”opera buffa”; jfr RECITATIV. Höijer (1864). NordT 1896, s. 385. SvUppslB (1934).
Ssgr (till I, II, mus.): PARLANDO-ARIA. —
-PARTI. jfr solo-parti. Ackté Minn. 1: 293 (1925). —
-RECITATIV. (†) seccorecitativ. Bauck 1Musikl. 2: 102 (1871). Norman MusUpps. 87 (1883, 1888).

 

Spalt P 310 band 19, 1952

Webbansvarig