Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANKA paŋ3ka2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. panka, vägglus; sannol. etymologiskt identiskt med PANKA, sbst.1]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vägglus. Östergren (cit. fr. 1931). — jfr VÄGG-PANKA.

 

Spalt P 126 band 19, 1952

Webbansvarig