Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANEGYR, sbst.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. t. panegyri, ä. eng. panegyre, av gr. πανήγυρις (se PANEGYRIK)]
(†) panegyrik. Wallenberg (SVS) 1: 331 (1771). —

 

Spalt P 117 band 19, 1952

Webbansvarig