Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANDORA pandå4ra l. 032, äv. BANDORA ban- l. BANDURA bandɯ4ra l. 032 l. PANDURA pan-, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. PANDOR l. BANDOR l. BANDUR, sbst., l. PANDUR, sbst.1; pl. -er.
Ordformer
(bandor 1663—1685 (: Bandorer, pl.). bandora 1924—1946. bandur 1649 (: Bandurer, pl.)—1672 (: Bandurer, pl.). bandura 1904—1946 pandor 1653 (: Pandorer, pl.)—1795. pandora 1824 osv. pandur 1643 (: Pandurer, pl.)—1680 (: Pandurer, pl.). pandura 1824—1914)
Etymologi
[jfr eng. pandora, pandore, fr. pandore, it. pandora, pandura, lat. pandura, musikinstrument med tre strängar, gr. πανδοῦρα; av ovisst urspr.]
(förr) mus. stränginstrument liknande en luta o. med tolv strängar, av vilka de sex högre lågo utanför gripbrädet. Stiernhielm Fägn. 108 (1643, 1668). BonnierMusL (1946).
Ssg: PANDUR-CITTRA. (†) mus. ett slags musikinstrument. DA 1771, nr 239, s. 4.

 

Spalt P 116 band 19, 1952

Webbansvarig