Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALT pal4t, sbst.1, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 a, b m.||(ig.), i bet. 2 c m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. (i bet. 2 b, numera mindre br.) PALTER pal4ter, m.
Ordformer
(palt (-ll-) 1642 osv. palter 18521934)
Etymologi
[jfr fsv. palta, ack. pl., bitar som en människokropp styckas i, mlt. palte, stycke m. m., lt. palt, palte, palten, bit av kött l. bröd m. m., klimp, blodpalt, fris. palt, palte, klump m. m.; jfr äv. d. dial. (Jyll.) palter, fet person m. m.; av omstritt urspr. — Jfr PALTA, sbst.]
1) (numera i sht ngt bygdemålsfärgat l. om ä. förh.) större klimp l. rundad bit beredd av en deg av bl. a. mjöl o. blod o. kokad i vatten; i vissa delar av Norrl. äv. om dylik klimp av huvudsakligen kornmjöl (o. potatis) o. vatten (o. ofta fylld med fläsktärningar); stundom äv. med annan sammansättning; ofta koll. l. ss. ämnesnamn. Laga, äta palt. Palmchron SundhSp. 87 (1642). At Lefveren .. var svart som en kokad palt. HdlCollMed. 7/9 1748. Lenngren (SVS) 1: 17 (1775). FoF 1942, s. 51. Martinson VägKlockrike 293 (1948). — jfr LEVER-PALT. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. d. Aldrig är man så mätt, att man inte får ned en palt (fr. Västerb.). ”Du är mitt lif” — sa’ Swedberg åt palten. Holmström Sa’ han 21 (1876). Skilja på palt och pannkaka. Björkman (1889). I brist på bröd äter en palt (l. får palten bada). Landsm. XI. 2: 5 (1896). Stå som pinn i palt. Hembygden(Hfors) 1912, s. 46. särsk. i sådana uttr. som lysa som en palt i en hornlykta, för att beteckna att ngt lyser dåligt l. att ngn l. ngt är föga framstående o. d. Björlin Elsa 50 (1879). En af de klarast lysande paltarne i den svensk-amerikanska pressens hornlykta. Wærnér Hundår 7 (1900). Dahllöf Göteb. 50 (1924).
b) (vard.) i jämförelser, för att beteckna ngt ss. runt o. tjockt. Han var frisk och frodig som en palt. Topelius Läsn. 7: 9 (1891). Månsson Rättf. 1: 197 (1916).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv., om blodpudding. Warg 449 (1755). Tamm GransknSvOrd 18 (1901). Östergren (1934). jfr DOS-PALT. Anm. Vissa äldre ordböcker anföra en bet.: blodkorv l. dyl. Palt kallas i W(äster)Götland then korf som görs af blod och miöl. Spegel (1712). Lind (1749).
d) (numera bl. i Finl.) i det bildl. uttr. purra, äv. plugga (förr äv. lura l. narra) palt i ngn o. d., ”slå dalkarlar” i ngn, lura i ngn ngt, narra ngn. Warnmark Epigr. K 3 a (1688: lura). Narra palt i almogen. 2Saml. 13: 76 (c. 1690). CIHallman 167 (1776: purra). Dä ä för go ej lätt att porra palt i Finne. Dens. 384 (1779). Laurén Minn. 119 (1877: plugga). Hornborg Lœw. 209 (1928).
2) (vard.) i oeg. anv., om människa l. djur.
a) mer l. mindre nedsättande, om (klumpig o. lunsig, äv. enfaldig) vuxen (mans)person; äv.: kräk, stackare o. d., ”sälle”; särsk. (bygdemålsfärgat) ss. öknamn på vissa orters inbyggare. OxBr. 5: 301 (1624). Callerholm Stowe 89 (1852). Den trinda och stackiga palten bakom pulpeten. Högberg Frib. 380 (1910). Invånarne i .. Västmanland (kallas) paltar. Geete Språkl. 94 (1924). särsk. [jfr den bildl. anv. av KORV (se d. o. 3)] (om ä. förh.) vaktkarl vid separationsvakten i Sthm (17611850), vilken hade till uppgift att bl. a. föra lösdriverskor o. d. till spinnhuset; separationskarl. Bellman (BellmS) 1: 214 (c. 1771, 1790). En gång, Ulla, .. / Palten dit (dvs. till tukthuset) dig leder. Därs. 159 (c. 1772, 1790). Lundin o. Strindberg GSthm 171 (1880). Geete Språkl. 62 (1924). jfr SAFFRANS-PALT.
b) om (knubbigt) barn; i sht: (rultig) parvel l. pys; tjock (o. grov) pojke; utom i Finl. numera i sht ss. smekord. Ni äro ju aldeles genomblötta edra stackars paltar. Björn Pap. 28 (1794). Motståndaren var en fet, storväxt palt. Runeberg ESkr. 1: 137 (1836). Yngsta flickan, en liten trubbnosig, rödbrusig palt. Topelius Fält. 5: 22 (1867). En ungmor .. lyckas förmå en liten palt att stulta fram några steg. Fatab. 1941, s. 27. särsk. (i Finl., förr) nedsättande benämning på elev vid elementarskolan i Borgå. Nordmann BorgåBarn 85 (1906). jfr Bergman SkolpSlang 109 (1934).
c) (mera tillf.) om (i sht ungt) djur; särsk. elliptiskt för: harpalt. TurForskn. 3: 286 (1918; om sälunge). Sparre Tattarbl. 140 (1923; om hare). jfr HAR-PALT.
Ssgr (i allm. till 1): A: PALT-BRÖD. (palt- 1755 osv. palte- c. 1795) ett slags bröd (i tjocka kakor) bakat på blod m. m. Warg 447 (1755). Åkerström PrinsKokb. 495 (1929). Martinson OsynlÄlsk. 163 (1943). Ssgr: paltbröd(s)-bak, n. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907). -deg. Larsson i By BergsmH 1: 25 (1915). -kaka. Öman Ungd. 82 (1889).
(2 a) -FALLEN, p. adj. (enst., †) oföretagsam l. lunsig l. handfallen. Berzelius Brev 11: 199 (1838).
-FETT. (†) sannol. om fett som förtärdes till paltbröd. När hacke-mat kokas, skummas fettet af, som sedan saltas och förvaras til palt-fett. Warg 447 (1755); jfr: (Man) låter .. (paltbrödet) så länge .. koka, til des det blifver miukt, då det upptages och smältes fett uppå. Därs. 448.
-JORD. (†) TLandtm. 1885, s. 243. Paltjord, en till färgen svart jordart, som består af torfjord intimt blandad med sandpartiklar. LAHT 1894, s. 95.
-KAKA. (numera i sht bygdemålsfärgat) jfr paltbröds-kaka. Warg 163 (1755). Martinson OsynlÄlsk. 163 (1943).
-LÅDA, r. l. f. (†) viss maträtt; jfr blod-pudding, dos-palt. Friberg Kokb. 29 (1893).
-POTATES l. -POTÄTER, sbst. pl. (†) ett slags stor, rund, ngt platt potatis. QLm. 1: 15 (1833). Dalin (1855). jfr Fries Ordb. (c. 1870).
-PUDDING. (numera föga br.) kok. blodpudding. Solnedg. 176 (1843). Langlet Husm. 594 (1884).
-SMET. kok. SvKock. 223 (1837).
-TOBAK. [med tanke på likheten med blodpalt i färg o. konsistens] (icke i fackspr., numera föga br.) mörk rökstång; äv. allmännare: tuggtobak. ½ kagge Palttobak. BoupptVäxjö 1838. Ett fjerdedels skålpund så kallad palttobak. Hygiea 1863, s. 363. En rulle palttobak. Engström 12Bok 7 (1919). En halv aln palttobak med tre knutar på. Dens. Blandn. 44 (1925).
(2 c) -UNGE. (tillf.) om kattunge. Berg Lab. 170 (1933).
B (†): PALTE-BRÖD, se A.
Avledn.: PALTIG, adj.1
1) (†) till 1; om jord: som har den konsistens o. det utseende som utmärker paltjord. TLandtm. 1885, s. 243.
2) (†) till 2; om person: fet, knubbig, fyllig. Topelius Vint. I. 1: 193 (1859, 1880).
3) [jfr palta, v.1] (i Finl., föga br.) till 1, 2; bildl., i uttr. paltigt klädd, tjockt o. otympligt klädd, ”påpaltad”. Lindholm Sibbo 1: 68 (1890).

 

Spalt P 100 band 19, 1952

Webbansvarig