Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALEO- pal1eo- l. -å- l. -ω-, l. (framför obetonad stavelse) 101—, l. (i ssgr vilkas senare led börjar med vokal) PALE- pal1e-.
Ordformer
(pale(o)- 1847 (: Paleographie) osv. palä(o)- (-læ-, -lae-) 1819 (: Palæotherier, pl.)1929 (: paläoarktisk))
Etymologi
[jfr t. palä(o)-, eng. palæ(o)-, pale(o)-, fr. palé(o)-, nylat. palæ(o)-; av gr. παλαιο-, παλαιό– resp. παλαι-, παλαί-, ssgsformer av παλαιός, gammal (i formen παλαι-, παλαί– delvis äv. av πάλαι, adv., sedan gammalt, för länge sedan), till en ieur. rot kṷel, som möjl. är densamma som föreligger bl. a. i gr. πέλομαι, rör mig, πάλιν, åter, tillbaka (se PALIN-), o. i HJUL]
i ssgr: som avser forntida förhållanden; gammal-, forn-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.): A: PALE-ARKTISK 1040. (pale- 1899 osv. paleo- 1929)
1) antropol. om människoras: som sedan gammal (uråldrig) tid levat i det arktiska området. Fennia XLIX. 4: 286 (1929).
2) [efter eng. palæarctic, eg.: arktisk (nordlig) o. befintlig i Gamla världen] zool. som omfattar l. tillhör l. är utmärkande för Europa, Afrika norr om Sahara samt Asien utom södra Arabien, Indien o. södra Kina; i sht i uttr. den palearktiska regionen, om detta djurgeografiska område. Wirén ZoolGr. 1: 402 (1899). Lönnberg Ren. 2 (1909).
-ASIATISK101040. (pale- 1923 osv. paleo- 19141934) antropol. om folk: som utgör l. tillhör Asiens ursprungliga invånare l. som (antagits) sedan gammalt ha levat i Asien (o. under senare tid undanträngts av inflyttade folkstammar). 2NF (1914; om vissa folkstammar i nordöstra Asien). SvUppslB 2: 513 (1929; om vissa folkstammar i södra Asien).
-ONTOLOG10104. [till onto- o. -log I 2] person (vetenskapsman) som ägnar sig åt l. är hemmastadd i paleontologi. NVäxjöBl. 1852, nr 3, s. 2. SvUppslB 1 44 (1929).
-ONTOLOGI101004. [till onto- o. -logi 2 a] lära(n) l. veten skap(en) om fossil; utom ss. senare led i ssgr numera företrädesvis om lära(n) l. vetenskap(en) om fossila organismer tillhörande djurriket; äv. om föremålet för denna vetenskap; äv. oeg. l. bildl. Bruta .. framställa sig i Amerikas palæontologie såsom alldeles svarande mot Belluæ i gamla continentens. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 300. Fatab. 1928, s. 139 (bildl.). SvStatskal. 1939, s. 690. jfr djur-, fyto-, växt-, zoo-paleontologi.
-ONTOLOGISK101040. adj. till (-ontolog o.) -ontologi. Boheman ÅrsbVetA 1851—52, s. 34.
B: PALEO-ARKTISK, -ASIATISK, se A.
-BIOLOGI1001004. [efter t. paläobiologie, tidigast använt av den tysk-österrikiske paleontologen O. Abel 1912] paleont. lära(n) l. vetenskap(en) om de fossila organismernas (i sht de fossila djurens) levnadsförhållanden. 2NF 34: Suppl. 11 (1922).
-BOTANIK100104. fytopaleontologi, växtpaleontologi; äv. om föremålet för denna vetenskap. NF 12: 599 (1888). Mongoliets paleobotanik visar, att (osv.). Backman MännRas. 288 (1935).
-BOTANIKER1010400. jfr -botanik. SvD(A) 1927, nr 180, s. 3.
-BOTANISK 101040. adj. till -botanik. Paleobotaniska museer. 2NF (1914).
-BOTANIST100104. = -botaniker. 2NF 19: 498 (1913).
-CEN -se4n, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en. [jfr eocen, miocen, oligo-cen] geol.
I. adj.: som tillhör l. har avseende på den äldsta underavdelningen av tertiärperioden l. motsv. etage. SvGeolU C 208: 4 (1907).
II. sbst.: den äldsta underavdelningen av tertiärperioden l. motsv. etage. SvGeolU C 208: 4 (1907). Ramsay GeolGr. 328 (1909).
Ssgr (jfr -cen II; geol.): paleocen-lager, n. jfr lager, sbst.3 1 a. SvGeolU C 208: 4 (1907).
-tid(en). Ramsay GeolGr. 2: 90 (1913).
-FYSIONOMISK1001(0)040. (-gnom- 1925) bot. som har avseende på vegetationstypernas utseende under gångna tider. Caldenius o. Sandegren LandIstid. 121 (1925).
-GEN -je4n, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en. [jfr halo-gen] geol.
I. adj.: som tillhör l. har avs. på de tre äldsta epokerna av tertiärperioden l. motsv. etager. Svenonius Stenr. 228 (1888).
II. sbst.; sammanfattande benämning på de tre äldsta epokerna av tertiärperioden l. motsv. etager (paleocen, eocen o. oligocen). Nathorst JordH 882 (1894).
Ssg (jfr -gen II): paleogen-lager, n. geol. jfr lager, sbst.3 1 a. 2NF 32: 1236 (1921).
-GEOGRAFI1001004. vetenskap(en) om de geografiska förhållandena under gångna skeden av jordens historia. Ramsay GeolGr. 306 (1909).
-GEOGRAFISK1001040. adj. till -geografi. Ramsay GeolGr. 306 (1909).
-GRAF1004. person (vetenskapsman) som ägnar sig åt l. är hemmastadd i paleografi. Vising Rol. 42 (1898).
-GRAFI10104. (förr äv. -graphi) [jfr -grafi 1] vetenskap(en) om äldre tiders skrivkonst o. skriftarter o. dess (deras) historia; särsk.: vetenskap(en) om de medeltida handskrifternas skrift (dess beskaffenhet, läsning o. tolkning); äv. om föremålet för denna vetenskap; jfr diplomatik 1. ConvLex. 7: 800 (1837). Munch FsvFnoSpr. 121 (1849). Grekiska element i den gotiska paleografien. Friesen (o. Grape) CodArg. 110 (1928).
-GRAFISK10040. adj. till (-graf o.) -grafi. ConvLex. 7: 800 (1837).
-KLIMATISK101040. som gäller l. har avseende på klimatet under gångna skeden av jordens historia. Ramsay GeolGr. 2: 61 (1913).
-KLIMATOLOGI10010104. vetenskap(en) om klimaten under gångna skeden av jordens historia. Ramsay GeolGr. 2: 60 (1913).
-LITIKUM -li4tikum, äv. —302, n.; i best. anv. utan slutart. (äv. -liticum) [n. sg. av en latinisering av paleolitisk] arkeol. paleolitisk tid. 2NF 20: 1282 (1914).
-LITISK -li4tisk, adj. (förr äv. -lith-) [av eng. palæolithic, bildat till gr. λιϑικός, som har avseende på stenar, till λίϑος, sten (jfr lito-), o. tidigast använt av den eng. naturforskaren J. Lubbock Avebury 1865] arkeol. som tillhör l. härstammar från l. har avseende på den äldre stenåldern l. (vanl.) den del därav som befinner sig mellan den eolitiska o. den mesolitiska tiden. Den ”Palæolithiska” tiden. Paijkull Lubbock MennUrtillst. 2 (1869). De paleolitiska grottmålningarna. Ymer 1916, s. 299.
-TERIUM -te4rium, äv. —302, äv. (föga br.) -TERION -te4rion osv., n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. -ier. (äv. -the-. -ier, pl. 1819 osv. -ion 1871. -ium 1857 osv.) [jfr dinoterium] paleont. (individ l. art av) det fossila däggdjurssläktet Palæotherium Cuv. Stiernstolpe Ballenstedt 1: 145 (1819).
-TROPISK10040. [jfr neo-tropisk] bot. som omfattar l. tillhör l. har avseende på Gamla världens tropiska (o. subtropiska) delar; särsk. i uttr. (den) paleotropiska regionen l. (det) paleotropiska floraområdet l. florariket, om detta växtgeografiska område. 2NF (1914). SvUppslB 30: 328 (1937).
-TYP1004. (i fackspr.) inkunabel. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 83. Dahl BibliotHb. 2: 205 (1931).
Ssgr (i fackspr.): paleotyp-samling. särsk. konkret. 2VittAH XXXII. 1: 13 (1894).
-utställning. 2NF 35: 147 (1923).
-TYPISK10040. [till paleo-typ] (i fackspr.) som utgöres av l. tillhör l. har avseende på paleotyper. Paleotypiska prydnader i .. (Uppsala) Universitets-Bibliothek. BL 23: 336 (1857).
-VULKANISK101040. geol. om bärgart o. d.: vulkanisk o. härstammande från förtertiär tid; motsatt: neovulkanisk. Ramsay GeolGr. 112 (1909).
-ZOISK -så4isk, adj. [jfr kainozoisk, meso-zoisk] geol. o. paleont. som tillhör l. har avseende på kambrosiluriska, devon-, karbon- o. permiska perioderna (vilka tillsammans bilda den grupp som närmast föregår den mesozoiska eran) l. dessa perioders geologiska system. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 203.
-ZOOLOG100104. person (vetenskapsman) som ägnar sig åt l. är hemmastadd i paleozoologi. Östergren (1934).
-ZOOLOGI1001004. zoopaleontologi, djurpaleontologi; särsk. om denna vetenskaps anatomisk-systematiska del. Ekbohrn (1868). SvUppslB (1934).
-ZOOLOGISK1001040. adj. till (-zoolog o.) -zoologi. Paleozoologiska afhandlingar. 2NF 19: 499 (1913).

 

Spalt P 70 band 19, 1952

Webbansvarig