Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PACE pe4s l. pä4s l. päj4s, l. med eng. uttal, r.; best. pacen pe4sen osv.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pace; av eng. pace, eg.: steg (meng. pas), av ffr. pas, steg, av lat. passus, steg (se PASSUS). — Jfr PACEA, PACEMAKER, PACER]
idrott.
1) hastighet l. tempo varunder en tävling utföres; särsk. ridk. om hästs hastighet l. fart under ridtävling. THästv. 1868—69, s. 54 (i fråga om ritt). 2NF (1914).
2) hjälp som ges l. erhålles gm pacening (särsk. i uttr. ge l. ta l. begagna pace); äv.: pacemaker. FredrikshofIdrFMedlBl. 1912, nr 2, s. 2 (om pacemaker). Zander Löpn. 65 (1918). Tegnér Stadion 173 (1925, 1938: ta). 3NF (1931: begagnar). —

 

Spalt P 2 band 19, 1952

Webbansvarig