| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OTRO, adj.
(†) otrogen; trolös. Then otroo och förrädelig man. Svart Gensw. H 2 b (1558; om ärkebiskop Trolle). Att (hon) .. war Tomas Wederborg otro, tå hun honum tiente. VRP 1617, s. 376. — särsk. i uttr. vara otro med ngt, vara opålitlig i skötandet av ngt. (Om) han otro är med K. M:tz fiske. G1R 22: 142 (1551).
Spalt O 1585 band 19, 1951