Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OTIÖS, adj.
Etymologi
[jfr t. otiös, eng. otiose, ävensom fr. oiseux; av lat. otiosus, ledig, ovärksam, onyttig, till otium (se OTIUM)]
(†) som i praktiskt avseende är utan betydelse, som icke leder till ngt praktiskt resultat, ofruktbar, betydelselös. Biberg 1: 82 (c. 1814). Dialectiken var hos .. (antikens folk) för ingen del något otiöst. Törneros Bref 2: 223 (c. 1825).

 

Spalt O 1577 band 19, 1951

Webbansvarig