| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
ORTODOX or1todok4s l. -tå- l. -tω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
— jfr HYPER-ORTODOX.
1) (numera nästan bl. kyrkohist.) motsv. ORTODOX, adj. 1: person med ortodoxa åsikter, anhängare av l. representant för den ortodoxa läran inom visst religionssamfund, i sht inom de evangelisk-luterska kyrkorna. En nygirug Svärmare .. ser ingen likare hin onde än en Orthodox. Dalin Arg. 1: nr 14, s. 6 (1733). Till den mening som våra Orthodoxer ha (om treenighetsdogmen), finnes .. ej .. något spår i Bibeln. Tegnér (WB) 3: 447 (1821). KyrkohÅ 1941, s. 157.
2) (i sht i fackspr.) motsv. ORTODOX, adj. 2: person som tillhör den grekisk-katolska kyrkan. (Hon) var en ifrig ortodox. Ahrenberg Landsm. 31 (1897). De grekiska ortodoxerna. PT 1901, nr 238 A, s. 3. —
Spalt O 1369 band 19, 1951