| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDNA å3rdna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (ss. rent vbalsbst. numera nästan bl. i ssgr; se ORDNING); -ARE (se avledn.).
I. tr.
1) placera l. sätta l. gruppera l. (upp)ställa l. bringa (ngt) i viss ordning; ofta pregnant, betecknande att ngt bringas i systematisk, riktig l. vederbörlig ordning. Ordna föremål efter deras storlek. Schroderus Dict. 245 (c. 1635). Singoalla hade en egen smak att ordna blommorna. Rydberg Sing. 21 (1857, 1865). en vaktmästare, som ordnade inkommande tidningar. Strindberg NRik. 181 (1882). Jag behöver ännu ett par timmar för att ordna mina papper. Bergman Mark. 199 (1919). I särskilda samlingsverk har man ordnat .. (kolföreningarna) efter deras formler, uppställda efter bestämda principer, ungefär som i ett lexikon. Smith OrgKemi 18 (1938). — jfr AN-, GROV-, JÄMN-, OM-, SAM-, SIDO-ORDNA. — särsk.
a) med obj. betecknande en viss formation; stundom övergående i bet.: bilda. Vi (dvs. svalorna) tätt oss till hvarandra smyga / Och ordna ett gemensamt tåg. Böttiger 1: 81 (1856). Vaktmästaren, som patrullerade och ordnade kön (framför biografens biljettlucka), hade (osv.). Hedberg Iris 76 (1934).
b) betecknande en gruppering som tillika innebär en uppdelning av ngt i ett flertal (lika l. olika) gruppenheter. Ordna ngt i l. på rader. Pojkarna ordnades i grupper, med fem i varje grupp. Infattade stenar, ordnade på fyra rader. 2Mos. 28: 17 (öv. 1893). Vid arbetenas ordnande på volymer har den kronologiska följden .. icke kunnat vidhållas hänsynslöst. Runeberg 8: 140 (1902; normaluppl.).
c) i fråga om uppställningen l. formeringen av en här- l. flottavdelning; ofta (i sht i vitter stil) med särskild tanke på stridsberedskapen: ställa upp till strid o. d.; jfr 6. Runeberg 2: 114 (1846). Vid Wittstock sent på dagen, / Då hans (dvs. Banérs) här, så godt som slagen, / Ordnades till sista stormen. Snoilsky 2: 13 (1881). Sedan skeppen blifvit bemannade och väpnade med kanoner, stakades de ett stycke ut i sjön, där de ordnades på linie med amiralskeppet i midten. Rydberg Varia 265 (1891, 1894).
d) i p. pr., om människohand; äv. med anslutning till 3, med tanke på att ngt organiseras o. d. Oscar II 3: 158 (1868, 1889). En kvinnas ordnande hand saknades. Dahlin Canada 143 (1929).
e) (†) språkv. i p. pr., om räkneord: som anger ordningsföljden, ordinal-. Tullberg SvSpr. 1: 29 (1836). Bring Rask 58 (1838).
f) (†) språkv. i utvidgad anv.: böja (ett ord), deklinera resp. konjugera. Nordvall Modersm. 25 (1863).
2) i fråga om (praktisk) åtgärd som direkt berör den yttre formen l. det yttre skicket av ngt (jfr 3): bringa i viss form l. i visst skick, arrangera; särsk. pregnant, för att beteckna att ngt bringas i den form osv. som det (rätteligen, lämpligen) bör l. skall ha. Ett i motveck ordnadt tygrysch. Freja 1873, s. 41. Sängen var med schalar och täcken ordnad så att den liknade en högkarmad divanssoffa. Roos Skepp 34 (1896). — jfr AN-ORDNA. — särsk.
a) med avs. på ngns kläder, hår o. d.; särsk. pregnant, för att beteckna att man rättar till l. justerar (detaljer i) klädseln l. frisyren. Han blev stående en stund i tamburen för att ordna sin klädsel, innan han gick in. Hans drägt var vårdslöst ordnad, om ordnad ens. Runeberg 1: 266 (1841). Fröken Ebba .. ordnade några motsträfviga strån i luggen. Johnson NSkämth. 1 (1892). Bergman JoH 213 (1926).
b) (numera bl. tillf.) ställa i ordning i ett rum, röja l. rymma upp, ”städa”; äv. med tanke på att ett rum göres klart för användning, närmande sig 6; dels med obj. betecknande rum o. d., dels utan obj. Medan familjen frukosterar dammas och ordnas de rum der hvar och en skall tillbringa förmiddagen. Langlet Husm. 625 (1884). Gerda och Evy hade ordnat i rummen, sytt handdukshållare och spjellsnören. Hedenstierna FruW 16 (1890).
c) (vard. o. i vitter stil) med avs. på ngns ansiktsdrag; särsk. pregnant, för att beteckna att man anlägger en för situationen passande min. Ordna anletsdragen. Hellström steg fram till honom, ordnade sina drag till ett förekommande leende och sade artigt: — Jag (osv.). GHT 1897, nr 253 A, s. 3. (Han) använde .. stunden .. till att ordna sin ansiktspose. Hedberg Räkn. 12 (1932).
d) (numera bl. tillf.) med avs. på röst, tal o. d. Lysander RomLittH 27 (1858). Nu ordnar hon rösten och ropar: Stig in! Bergman JoH 138 (1926).
3) i allmännare, abstraktare anv., i fråga om utformningen l. gestaltningen av ngt: bringa (ngt) i viss form l. visst skick l. tillstånd o. d., ge (ngt) en viss form osv., (ut)forma, gestalta; inrätta; fastställa en viss ordning (se d. o. 3) för (ngt), bestämma (se BESTÄMMA, v.1 4 e); äv. övergående dels i bet.: organisera, disponera, reglera, sätta i system, dels i bet.: styra; i ä. exempel stundom svårt att skilja från 4. Kommunernas rätt att själva ordna sina inre angelägenheter. (Sveriges konungar o. regenter ha) Landzlaghen, först uti hwar Landz Ende särdeles ordnat effter thesz Landskaps Sedhwane och Lägenheet. Schmedeman Just. 182 (1618); jfr 4. Lijkwel hafwer Gudh så ordnat at Himmelen är allestädes ofwan. Muræus Arndt 4: 18 (1648). Det af Gud ordnade menniskohistoriens lopp. Melin JesuL 1: 138 (1842). (Målaren Hörbergs) förmåga att klart ordna sitt ämne. Estlander KonstH 485 (1867). Den unge (herrn på Nääs) blev seminariets direktör. Han ordnade undervisningen, övervakade arbetet. Lagerlöf Holg. 2: 447 (1907). Föreningen för välgörenhetens ordnande. Linder Sällsk. 28 (1918). (Han hade) blivit klar på hur de hädanefter skulle ordna sitt liv. Ahlin Jungfr. 71 (1947). — jfr ANORDNA. — särsk.
a) med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 l. 2.
α) (tillf.) i uttr. ordna ngt som l. till ngt, gm vissa arrangemang o. d. förvandla l. göra ngt till ngt. Sehlstedt 3: 195 (1867). Han stod .. inför en af de vackraste utsikter i världen, ordnad som ett väldigt, men tjusande sceneri. 3SAH 5: 33 (1890). Kasernerna ha ordnats till lasarett. Hedin Front. 52 (1915).
β) i fråga om inrättandet o. inredandet av en byggnad l. ett rum, förr äv. grundläggandet l. anläggandet av ett samhälle, utformandet o. planerandet av en anläggning l. anordnandet av en enstaka detalj vid byggandet av ngt o. d. Att her j Rijkit motte någre flere faste och förwarede Köpstäder ordnede och lagde bliffwe, änn the nu äre. G1R 16: 283 (1544). Köijen motte man och well ordne mitt j skipett och icke mykitt stoor. Därs. 17: 110 (1545). Bättre ordnade bostäder. EkonS 1: 42 (1891). På Drottningholms slott har .. (F. W. Scholander) ordnat och dekorerat Ehrenstrahlska försalen. 3SAH 13: 218 (1898).
γ) (†) allmännare. Lindriga och jemt ordnade känslorörelser. 2SAH 11: 298 (1824). (Han) Ordnar sina ord med omsorg. Collan Kalev. 2: 148 (1868). Såsom bekant är, kallas det tidsgrundmått, efter hvilket ett tonstycke indelas och ordnas, takt. Fröberg Harm. 219 (1878).
b) (†) övergående i 4, i fråga om Guds beslut om l. bestämmelse med avs. på (skapandet l. inrättandet av) ngt. Ludvigsson Norman 25 (c. 1550). Så är ock Mannenom Man, til fromma, den ene, den androm, / Ordnat af Gudz försyn. Stiernhielm Herc. 459 (1658, 1668). Gudz .. kärlek, hwilken aff ewigheet hafwer ordnat, och i tijdsens fulbordan sändt sin Son. Emporagrius Cat. L 5 b (1669).
4) (†) förordna, påbjuda, föreskriva, stadga, bestämma (se BESTÄMMA, v.1 4 a); särsk. i fråga om förordnande l. påbud osv. utfärdat av offentlig myndighet; äv. i uttr. ordna om ngt; jfr 3. G1R 18: 33 (1546). (Vi vilja) här med hafve stadgad och ordnad att .. v(år) .. son skall blifve upföd och uptucktad hos moderen. RA I. 2: 1037 (1590). Åhrligen giordes rächenskap af Collegierne på sätt och wijss, som Regeringzformen derom ordnar. RARP 8: 225 (1660). Hur’ en hvar lefva skal Apostelen oss lär / I den Epistel som til dagen ordnad är. Vallenius Epistl. 1 (1733). Ekblad 53 (1764). — jfr AN-, AV-, BI-, FÖR-, HÄN-, TILL-ORDNA. — särsk.
a) med avs. på person: utse, utvälja, utnämna, förordna (se d. o. 4); äv. övergående i bet.: sända i visst uppdrag o. d. G1R 16: 80 (1544). Hvar han dijtt (dvs. till Nyslott) ordnede den Thobias Hörling .. Thöne till bijstond. AOxenstierna 2: 270 (1616). Bref till Kafelen att han ordner Nils Persson [till] Flisshultt till Leutenampt. RP 1: 3 (1622). Callicrates bleff ordnat at bewara SkattCammaren, och Abulites, at regera thet Susiske Höffdingedömet. Sylvius Curtius 376 (1682). 2RARP 14: 356 (1743).
c) ordinera (se d. o. 4). CollMedP 27/4 1674. För hwilken passion .. (regementsfältskärn) hade ordnat et ögon wattn. Därs. 20/7 1696.
d) i uttr. ordna ngt under ngns skick och styrelse, bestämma att ngt skall höra l. lyda under ngn, lägga ngt under ngn; jfr FÖRORDNA 3 d. Schmedeman Just. 1160 (1687).
5) vidtaga vederbörliga åtgärder för att åstadkomma l. få fram (ngt), föranstalta, ställa l. sköta l. styra om, ombesörja, ombestyra; arrangera, anordna; stundom med kvardröjande bibet. av 1, 2 l. 3. Phosph. 1810, s. 91. Sex skidlöpare ordnades strax att bilda en skallgång. Runeberg 1: 54 (1832). Att ha låtit narra sig till ett hus, i hvilket man ordnat en fälla för honom. Janson CostaN 1: 218 (1910). Så ordnade syssloman, att Petter kom till grosshandlar Ohlson. Sjödin StHjärt. 237 (1911). Inkvarteringsnämnd har att såsom förberedelse för inkvarterings ordnande vidtaga .. följande åtgärder: (osv.). SFS 1942, s. 2155. — jfr AN-, FÖR-ORDNA. — särsk.
a) i anv. utan obj. (jfr b, c) l. med ett allmänt neutralt det ss. obj.; särsk. i sådana uttr. som ordna (det) så att (osv.), ställa om l. laga l. göra så att osv.; ordna det så l. så för (äv. åt) ngn, laga så att ngn får det så l. så; ordna för ngn, vidtaga de i en viss situation nödiga föranstaltningarna för ngn. Han har alltid förstått att ordna det (bra) för sig. LbFolksk. 193 (1890). Jag .. skyndade till Karlskrona för att närvara vid begrafningen och ordna för mina många omyndiga syskon. De Geer Minn. 1: 107 (1892). Vi hade ordnat det så för oss, att vi skulle få arbeta oss med en båt till Bangkok i Siam. Jacobsson BöljBlå 175 (1932). Att du kan ordna så otrevligt för dig. Thordeman FolkLust. 44 (1933). särsk.
α) i uttr. ordna med ngt (stundom att uppfatta ss. en ”särsk. förb.”, med huvudtonen på med), företaga vissa åtgärder med avs. på (stundom för att få fram l. få till stånd) ngt; ställa om l. ombestyra ngt; stundom närmande sig bet.: syssla med ngt. Han hade mycket att ordna med, innan det var klart för festen. Strindberg Hems. 12 (1887). Uppland gick hemma och ordnade med sitt. Lagerlöf Holg. 2: 182 (1907). Jag ordnade på lämpligt sätt med hyllor och fack för det rätt betydliga arkivet. Cronholm Minnesbl. 176 (1908). Nyhandlarn håller på att ordna med en hiss i magasinet. Sjödin StHjärt. 242 (1911). Några män av gammal Vensläkt ordnade med insamlingar, och snart kunde restaureringen (av kyrkan) börja. TurÅ 1929, s. 239.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. ordna för l. till ngt, vidtaga vederbörliga åtgärder med avs. på l. förberedelser för ngt. Det mindre lyckade och lämpliga ordnandet för utgifningen (av Hedborns diktsamling ”Minne och Poesi”). Atterbom Minnest. 2: 125 (1853). KyrkohÅ 1939, s. 78.
b) (numera bl. tillf.) med avs. på fest o. d.: rusta till; arrangera, anordna; ngn gg utan obj.: vidtaga förberedelser l. rusta (till ngt). Jag har att ordna här till qvällens gille! Hedberg Bröll. 123 (1865). Den sista aftonen ordnas ofta en större bal. Lewenhaupt Reddy 56 (1907).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på måltid l. maträtt: tillreda, tillaga; ngn gg utan obj.: ”stöka” med matlagning o. d. Bremer Hertha 302 (1856). (Komministerfrun) går att ordna i köket. Ekström Vandr. 5 (1871). Så ordnade hon frukost åt Hans. Roos Norrsk. 83 (1897).
d) (vard.) allmännare: åstadkomma; göra; anskaffa o. d.; särsk. i fråga om anskaffandet av en mer l. mindre svåråtkomlig vara (t. ex. sprit). Första målet (i fotbollsmatchen) ordnades genom ett löst skott. IdrBl. 1924, nr 74, s. 10. Kunde jag ordna en cykel åt henne? Trenter SomRop. 121 (1944). (N. N.) hade frågat om .. (N. N.) kunde ”ordna” flytande bränsle åt en köpman (N. N.). SvD(B) 1945, nr 37, s. 3.
6) bringa (ngt) i ett tillfredsställande l. riktigt l. gott l. färdigt skick o. d.
a) (numera bl. tillf.) färdigställa, göra klar l. i ordning. På kvällen (före karavanfärden) ordnades alla bördor. Hedin Pol 1: 105 (1911).
b) (numera bl. tillf.) skapa ordning o. reda i (ngt). Ordna det förvirrade. Tegnér (WB) 3: 240 (1819). Jag har ännu inte lyckats ordna hans begrepp om rätt och pligt, om sjelfviskhet och uppoffring. Jolin Mjölnarfr. 17 (1865).
c) få till stånd en (tillfredsställande) uppgörelse med avs. på (ett mellanhavande med ngn, t. ex. en affär, ett avtal l. en tvist), göra upp, klara av; stundom liktydigt med: betala l. likvidera (ngt). Vi måste ordna saken. Jensen Mickiewicz Tad. 178 (1898). När det gick att ordna lönevillkoren för övriga sjöfolksgrupper, så (osv.). SvD(A) 1929, nr 100, s. 4. Vi ska ordna det (dvs. betalningen av hyran) i godo. Moberg Rosell 292 (1932). Vi få anta, att .. (byggmästaren, som misskött kyrkorestaureringen) tvingades ordna sitt mellanhavande med domkyrkan. KyrkohÅ 1940, s. 110.
d) [jfr motsv. anv. i d.] (starkt vard.) för att beteckna att ngn vinner över ngn i spel l. slagsmål o. d.: ”klara”, slå. Östberg skall ordna Menzel (i tennistävlingen), om allt går efter beräkning. DN(A) 1934, nr 17, s. 13.
II. refl.
1) om person l. sak: placera sig i viss (särsk. vederbörlig, riktig) ordning, gruppera sig l. vara grupperad på visst (särsk. vederbörligt, riktigt sätt); särsk. om soldater: ställa upp (i viss formation), ofta med bibet. av: göra sig redo (till strid); jfr 7. Trupperna ordnade sig i fyrkant. Deltagarna i högtidligheten ordnade sig i (l. till) procession. (Riddarens) folk, hvilket redan ordnat sig, för att .. rusa mot vagnborgen. Rydberg Sing. 41 (1857, 1865; uppl. 1876: fylkat sig); jfr 7. En byggnadslänga, hvars inre ordnar sig omkring .. samlingsrum. Hahr ArkitH 388 (1902). Närmare kommo .. (tranorna) långsamt, men säkert ordnande sig i sin vanliga spetsvinkliga flyktordning. Knöppel SvRidd. 70 (1912). (Det) är .. efter tyngdens lag det virvlande ordnar sig. Hallström Händ. 49 (1927). — särsk.
a) med pluralt l. koll. subj.; betecknande en gruppering som tillika innebär en uppdelning i ett flertal (lika l. olika) gruppenheter l. formationer. Strindberg NRik. 13 (1882). Vore solen stillastående, skulle atmosferen ordna sig uti lager af olika täthet. NordT 1883, s. 232. Inom tyska riket började de mindre makterna ordna sig i skilda läger. Hjärne K12 91 (1902).
b) (†) i utvidgad anv.: inordna sig. Vissa af de här framstälda plural-formerna (av ordet ’lækir’, läkare) ordna sig synbarligen under den svaga böjningen. Rydqvist SSL 2: 47 (1857). Därs. 538 (1860).
2) (†) om person: slå sig ned l. sätta sig till rätta l. slå sig till ro (på en viss plats, i en viss ställning); äv. i p. pf.: som slagit sig ned l. satt sig till rätta osv. En afton .. ordnade sig enkefru von Horst, .. i sin beqväma länstol framför den trefligt sprakande brasan. Carlén Klein 9 (1838). Den eleganta salongen, där damerna i pälskragarna redan sutto ordnade och konverserade med värdinnan. Kuylenstierna-Wenster Ber. 72 (1898).
3) (numera bl. tillf.) om persongrupp, i uttr. ordna sig såsom l. till ngt, organisera sig ss. l. bilda ngt. Regeringens motståndare begynte .. ordna sig såsom ett parti. Malmström Hist. 2: 123 (1863). Flyktande från sina nedbrända byar till ödemarker .. hade .. (donatisterna) der ordnat sig till röfvarband. Rydberg Ath. 249 (1866).
4) (numera bl. tillf.) om sak l. (enst., se a) person: forma l. utveckla l. gestalta sig l. framträda på ett visst sätt, komma i visst (ordnat) skick; särsk. i uttr. ordna sig till l. i ngt, forma sig till l. gruppera sig i l. bilda ngt. SvLittFT 1836, sp. 252. Ur de skuggade, de skumma dragen / Sig ordnade kung Sigismunds gestalt / För mina blickar (i en drömsyn). Ridderstad SDikt. 3: 156 (1862). På bergen ordnar sig växtlifvet i bälten efter höjden öfver hafvet. Svensén Jord. 545 (1887). Plötsligt ordnar sig diset till en japansk akvarell. Engström Häckl. 55 (1913). — särsk.
a) (†) om person, närmande sig bet.: utveckla sig l. mogna. Hvad man växer hvad man ordnar sig långsamt. Bremer Brev 1: 282 (1834).
b) närmande sig bet.: växa fram. (Åkrar odlades, fähus byggdes.) Så småningom ordnade sig gården med hus, åker, äng och bohag. Modin GTåsjö 78 (1916).
5) (numera bl. tillf.) om person l. persongrupp o. d.: gestalta l. utforma sina allmänna förhållanden på ett visst sätt. Låt kyrkoförsamlingarna ordna sig, .. utan något tvång från statens sida. Forssell Stud. 1: 386 (1875). Högberg Vred. 3: 429 (1906).
6) (tillf.) om ngns nervsystem: komma i sådant skick att det fungerar normalt; jfr III 2 b. (Den upprörde maken) kände .. sina nerver ordna sig och lugna sig. Strindberg Fagerv. 206 (1902).
7) (numera bl. tillf.) göra sig l. bli färdig l. redo l. i ordning; bereda l. rusta sig o. d.; jfr 1. Almqvist Ekols. 1: 326 (1847). Karl Gustaf .. ordnade sig från början att uppträda i den dubbla rollen af eröfrare och beskyddare. SvH 5: 507 (1906). Koch Arb. 282 (1912). — särsk. med särskild tanke på att ngn gör sin klädsel l. frisyr klar l. rättar till (ngn detalj i) sin klädsel l. frisyr; jfr I 2 a. Heidenstam Karol. 1: 323 (1897).
8) om sak, för att beteckna att utvecklingen med avs. på ngt (särsk. ngt som är tilltrasslat l. besvärligt l. synes ovisst) leder till att det kommer i det skick som det (enl. ngns önskan) bör l. skall ha: reda upp sig; vanl. opers. l. med ett subj. med en allmän, obestämd bet. (t. ex. det hela l. allt l. saken). Carlson Hist. 4: 19 (1875). Ett läger må arta sig hur som helst, har man blott godt vatten, ordnar sig vanligen det öfriga. Sjöstedt Storv. 536 (1911). Han förstod icke Katjas oro. Allting hade ju ordnat sig. Bergman Flick. 155 (1925). Det ordnar sig nog, ska du se! Johnson SträndSvall 414 (1946).
1) som är uppställd i l. utmärkes av en viss, systematisk l. symmetrisk ordning o. d. Iklädd .. blomsterprakt gick .. (den majfirande) skaran i kyrkan i ordnade led. Nilsson FestdVard. 117 (1925).
2) som utmärkes av ordning o. reda l. planmässighet l. systematisering l. regelmässighet; vars utformning l. skick bestämmes av vissa fasta regler l. lagar, reglerad. När en rättsgrundsats, såsom sådan, först erkännes och följes för dess egen skull, är början till ett ordnadt samhälle laggd. Nordström Samh. 2: 1 (1840). Ordnad skogshushållning kallas det, då skogen skötes efter en bestämd plan (hushållningsplan). Cnattingius (1876, 1894). Tillstånd att utskänka pilsnerdricka vid ordnade måltider. SDS 1925, nr 69, s. 1. Energisk representant med ordnad ekonomi .. sökes. GHT 1933, nr 213, s. 20. Ordnad bokföring. SFS 1939, s. 479. — särsk.
a) betecknande att ngns levnadsförhållanden utmärkas av regelbundna, ”goda” l. normala vanor. Ordnadt lefnadssätt. Klint (1906). Han hade lärt sig sätta värde på sin ordnade tillvaro med bestämda fritider och bestämda kontanter. Engström Romant. 62 (1927). Då polismästarens familj .. flyttade till staden och han själv därmed kom i ordnade förhållanden. Hellström Malmros 24 (1931).
b) med. i fråga om ett lugnt o. sansat, normalt, redigt uppträdande. UpsLäkF 1904—1905, s. 45. Wigert PsykSj. 1: 152 (1924).
3) (†) om person: rangerad. Ja, jag är nu en ordnad karl, / har tjenst och ett litet stenhus. Sturzen-Becker 5: 122 (1862).
1) i uttr. ordna in ngt i ngt l. ordna in sig (stundom sig in) i ngt l. (mera tillf.) utan prep.-bestämning.
a) i eg. anv.: placera l. anbringa ngt på dess plats l. inpassa l. infoga ngt resp. ställa in sig l. gå in i en viss grupp l. formation o. d.; stundom (med obj. resp. subj. betecknande en mängd föremål o. d.): foga ngt resp. sig samman till ngt. Koch Arb. 19 (1912). Timret (går) genom ett af sunden, där det ordnas in i timmerflottar för att föras vidare ned mot kusten. TurÅ 1914, s. 140.
b) bildl.: inpassa l. inrangera ngt l. giva ngt dess plats resp. låta sig infogas l. gå in i ett visst sammanhang, i ett större helt o. d. Geijer I. 4: 153 (1822). Lärjungeskapet till Montesquieu ordnar redan in honom bland realister och historici. Blanck NordRenäss. 53 (1911).
2) (mera tillf.) bildl., i uttr. ordna in sig under ngt, i ett l. annat avseende rätta sig efter ngt, underordna sig ngt. TurÅ 1910, s. 284. —
2) = ordna I 5. Ling Riksd. 119 (1817). Den 21 okt. hade miss Shên ordnat om att revolution skulle äga rum i Tientsin. Nyström NKina 2: 144 (1914). —
ORDNA TILL10 4. (ngt vard.) till I 5: ställa till, ställa om. Hallström Brilj. 129 (1896). På torsdagsafton .. ordnade vännerna till en missionsfest. VästerbK 1927, nr 168, s. 5. jfr tillordna. —
1) till I 1: ordna, ställa upp. TurÅ 1912, s. 153. (Krigsfångarna) ordnades upp i långa kolonner. Blomberg Överg. 201 (1915). särsk. i pregnant anv.: bringa i riktig, systematisk, vederbörlig ordning. Blomberg Överg. 118 (1915). Att två dublettsamlingar ordnats upp. SvD(A) 1932, nr 177, s. 3.
2) till I 6.
3) till I 6, II 8, refl., = ordna II 8. Inte blir det krig inte! .. Det ordnar nog upp sig! Cederschiöld Kerg. 40 (1917).
1) till I 1.
a) (numera bl. tillf.) person som ordnar upp ngt l. som bringar l. upprätthåller ordning (o. reda) bland personer l. föremål; äv. med bibet. av 2. Wollimhaus Ind. (1652). (Snorre Sturlasson) är ännu mer samlare och ordnare än författare. Geijer SvFolkH 1: 6 (1832). Carlander SvBibl. IV. 2: 498 (1903).
b) om mekanisk anordning för ordnande av ngt l. om pärm o. d. vari ngt förvaras ordnat efter visst system; i ssgrna ark-, brev-, faktura-ordnare.
2) (numera i sht i vitter stil) till I 3: person (l. makt o. d.) som fastställer l. bestämmer ngts form l. skick l. lagarna för ngt l. som organiserar l. planlägger l. systematiserar ngt l. ger ngt lagbundet skick; organisator, planläggare; systematiker; äv.: (ngts) skapare l. stiftare. Wollimhaus Ind. (1652). Den store och vise .. Ordnaren af menniskoverk och menniskolycka (dvs. Gud). Wallin Rel. 4: 508 (1837). Den store ordnaren af vårt samhällsskick (dvs. G. I). Quennerstedt Smål. 92 (1891). (Parque Güell:s) ordnare, den framstående arkitekten Gaudi. Lewenhaupt Pyren. 127 (1914). (O. Montelius) har varit den store ordnaren, systembyggaren, som .. dragit upp konturerna till hela Europas förhistoriska utveckling. UpplFmT 33—36: 290 (1921).
3) (†) till I 1, 3, om person som har befälet över en här. Johansson HomIl. 1: 16 (1846). Runeberg 2: 113 (1848). —
ORDNARINNA, f. [jfr t. ordnerin; avledn. av ordnare] (mera tillf.) kvinnlig ”ordnare”; särsk. till I 3. 2VittAH 15: 148 (1830, 1839). Östergren (1934). —
Spalt O 1174 band 19, 1950