Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORDINÄR or1dinä4r, äv. å1r-, l. 4r, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf.). adv. = (†, KKD 3: 67 (c. 1710)), -T.
Ordformer
(orde- (år-) 1769. ordi- 1638 osv. -nair 16891918 (om ä. förh.). -naire 17161847. -nar 1638. -ner c. 17471775. -när 1691 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. ordinær, t. ordinär; av fr. ordinaire, av lat. ordinarius (se ORDINARIE)]
I. adj.
1) (†) som är i enlighet med en viss föreskrift l. bestämmelse, lagenlig, reglementerad, stadgad; av myndigheterna sanktionerad l. godkänd, ”legitimerad”. (Kvacksalvaren talade) illa om de ordinära Medicis. CollMedP 2/9 1703. Utan at aflägga ordinairt prof med disputerande pro gradu. Linné Bref I. 1: 98 (1768).
2) (†) ordinarie (se d. o. I 2). HC11H 13: 29 (1697). Joh. G. Bergman ordinair Provincial Medicus i Åbo län. Linné Bref I. 1: 97 (1768). Broomé CivPr. 1 (1882).
3) (†) i mera generell anv.: vanlig, allmän; dels: som är den l. det som i respektive fall vanligen l. normalt brukas, bruklig, dels: ofta l. vanligt l. allmänt förekommande l. brukad; jfr 4. Alzingen ordinar eller gemeen Last är Ähran och itt godt Rychte så skadeligit, såsom Okyskheetz Lasten. Schroderus Albert. 1: 174 (1638); jfr 4. Så snart jag kom skulle jag få mot wintd som mig nu är ordinärt nog alla gånger. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 31 (1691). (Innan) det är möjeligit, att Chylus har anländt till hjärtat genom de ordinaira gångarna. Westerdahl Häls. 76 (1764). Feminini ordinaira form (i österländska språk) är He eller Tau, tillagdt i slutet af et ord. Thorberg ÖsterlSpr. 26 (1785). 2NF 14: 813 (1910).
4) som med avs. på sina allmänna egenskaper l. ngn viss egenskap överensstämmer med det i resp. fall vanliga l. brukliga l. normala, som är av vanligt slag, vanlig, normal; som i ett l. annat avseende intar en mellanställning l. representerar medelnivån, som icke skiljer sig från mängden, medelmåttig (se d. o. 1), ”genomsnittlig”; äv. förklenande: icke särskilt god l. stor o. d., medelmåttig (se d. o. 2); i ä. ex. utan bestämd avgränsning o. stundom svårt att skilja från 3. Biurman Brefst. 158 (1729). Fig. 8 är en kropp, hvars ena ända är formerad efter en ordinär Parabol, med Vertex åt sidan. VetAH 1795, s. 81. Disciplarne indelas efter ingenia: ”16 qvicka, 25 ordinära, 5 svåra”. Westdahl BlekLärovH 24 (1862; efter handl. fr. 1752). Ordinär svensk skolfranska. Verd. 1888, s. 52. För ordinära, ej för tunga eller för fort gående maskiner, användes vanligen en olja med viskositeten 10—30 vid 20°. NoK 44: 44 (1925). Med .. Bengt Håkansson .. fick domkyrkan åter .. en syssloman av ordinär typ. KyrkohÅ 1939, s. 82. — särsk.
a) i fråga om ngts storlek l. dimensioner: som är av vanlig, normal storlek l. av vanliga, normala dimensioner, medelstor, medelhög o. d. Warg 155 (1755). Hästar, af ordinaire storlek. GT 1788, nr 11, s. 4. 2. st: stora Fat 2 st: ordinaira Dito 2 st: mindre Dito. BoupptVäxjö 1812. Dörrar så trånga att man inte kan bära en ordinär bricka igenom dem. SvD(A) 1931, nr 45, s. 7.
b) i fråga om en varas kvalitet: som är av vanlig l. normal kvalitet; medelgod o. d. Rålamb 14: 129 (1690). En styfver för en pipa ordinair tobak är .. för dyrt. Posten 1768, s. 12. Det är bara en turistsuvenir från Venedig, en ganska ordinär sak, uppriktigt sagt. Schildt Lyck. 134 (1923). Äkta konjak fås genom destillation av vin. Ordinär konjak är färgat brännvin. Starck Kemi 260 (1931).
c) fys. om stråle: som undergår brytning enligt de vanliga brytningslagarna; särsk. om den ena av de båda strålarna vid dubbelbrytning. Fock 1Fys. 290 (1854).
II. adv.
1) (†) motsv. I 3: i allmänhet, vanligen, vanligtvis; i l. som regel; under vanliga l. normala förhållanden; jfr 2. HovförtärSthm 1689 A, s. 104. General-Tull-Societetens Fullmächtige, vistas ordinairt i Stockholm. Henel 1729 137 (1730). Ordinairt gick Hans May:t något luta. Nordberg C12 2: 685 (1740). J hvar våning (i Rom) har ordinairt största rummet spis, men icke de andre. Palmstedt Res. 102 (c. 1780). (Frukosten) består ordinairt i godt färskt smör .., en kall Hjerpe (osv.). Kellgren (SVS) 6: 136 (1784).
2) motsv. I 4: i överensstämmelse med vad som är det vanliga l. normala, normalt; på vanligt l. normalt sätt; äv.: medelmåttigt, alldagligt; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1. Iag undrar om Surkålen skall .. smaka bättre (då den tillretts på ett visst, beskrivet sätt) än ordinairt kokad med godt kiött och fläsk uti. Valleria Hush. 38 (c. 1710). Den som tänker ordinärt, skrifver gärna tydligt. Thorild Gransk. 1784, 1: 48. 1 Skaft potta, ordinairt stor 1 Dito mindre. BoupptVäxjö 1828. En genial människas barn äro aldrig geniala, ofta tvärtom mycket ordinärt utrustade. Hofsten Ärftl. 2: 315 (1931).

 

Spalt O 1173 band 19, 1950

Webbansvarig