Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORDINARIAT or1dinar1ia4t, äv. å1r-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. ordinariat; till ORDINARIUS, sbst.2]
kyrkl. en ordinarius’ värdighet l. ämbete l. ämbetsdistrikt; äv. om detta ämbete uppfattat ss. en institution.
a) om utländska förh.; jfr ORDINARIUS, sbst.2 1. Forssell Stud. 1: 362 (1875).
b) hist. om ä. sv. förh.; jfr ORDINARIUS, sbst.2 2. NF (1888). Brilioth SvKyrkKunsk. 315 (1933).

 

Spalt O 1164 band 19, 1950

Webbansvarig