Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPTIMISM op1timis4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-ism 1837 osv. -isme 1841)
Etymologi
[jfr t. optimismus, eng. optimism, fr. optimisme; till lat. optimus, bäst (se OPTIMUM). — Jfr OPTIMIST]
1) filos. världsåskådning enligt vilken den bestående världen är den bästa möjliga l. är övervägande god; jfr PESSIMISM. Pfeiffer (1837). Ahnfelt o. Bergqvist 54 (1895). jfr KULTUR-OPTIMISM.
2) benägenhet att se livet l. den föreliggande situationen o. d. ljust, i tanke att allt kommer att gå väl; hoppfullhet. Solnedg. 1: 54 (1841). Mycket af hans förra optimism skingrades inför den omedgörliga verkligheten. 3SAH 2: 226 (1887). En allt för stor optimism i fråga om kalkylernas hållbarhet. VFl. 1935, s. 194.

 

Spalt O 1061 band 19, 1950

Webbansvarig