Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ONALKBAR3~02, äv. 3~20 (i vers ∪ — ∪ Atterbom 2: 102 (1827)), adj. [till nalka(s)]
1) (tillf. i vitter stil) som man icke kan komma nära l. fram till; oåtkomlig. Eröfra denna onalkbara höjden: / Vår Gudoms Borg. JGOxenstierna 4: 238 (1815). Östergren (1933).
2) (†) i uttr. onalkbar för ngt, som är otillgänglig för l. icke påvärkas av ngt. Onalkbar för min (dvs. fosterlandets) maning. Atterbom 2: 88 (1827, 1854).
ONALKELIG3~200, äv. 0400 (i vers ∪ — ∪ — JGOxenstierna 4: 96 (1815)), l. ONALKLIG3~20, äv. 040, adj. (-elig 1807 osv. -lig c. 1835 osv.) [till nalka(s)] (tillf. i vitter stil, i sht i poesi) = onalkbar 1. Atterbom SDikt. 1: 159 (1807, 1837). Vetterlund SkuggSal 31 (1916).
ONAMN. [fsv. onamn] (numera bl. ngn gg arkaiserande) okvädinsord, öknamn; jfr o- 2. (Han) fick heta een bleckbytta, mölnnare tuter, och flere sådane onampn. Svart G1 162 (1561). LoF 1873, s. 100.
Avledn. (†): onamna, v. okväda (ngn). ÄARäfst 4 (1596).
ONAMNAD, p. adj. om klädespersedlar o. d.: icke namnad (se namna 1). VexiöBl. 1815, nr 42, s. 4.
ONAMNGIVEN3~020, p. adj. (tillf.) icke namngiven, anonym. Ullman Frök. 88 (1780). En onamngifven .. Skald. Tranér Anakr. 127 (1833). Ett från en .. onamngifven Svensk till .. Gjörwell stäldt bref. 2SAH 30: 141 (1857). särsk. (†) om bok l. brev o. d.: vars författare är okänd (till namnet), som saknar författarnamn. Atterbom PoesH 1: 109 (1848).
ONAMNKUNNIG. (†) föga l. icke alls bekant l. känd; äv.: känd ss. otrevlig l. dålig o. d.; illa beryktad; jfr ofrejdad. Pestilentzier och andra onampnkunnogha siwkor. OPetri 2Post. 206 a (1530). Bedröfwelige och Onamnkunnige (tider). Brask Pufendorf Hist. 45 (1680). Den lilla onamkunniga Ön. Rudbeck Atl. 3: 436 (1698).

 

Spalt O 949 band 19, 1950

Webbansvarig