| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFRETT ω3~frät2, adj. n.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) dels i det opers. uttr. det är ofrett (ngnstädes) o. d., det är osäkert l. utsatt för spökerier l. gengångare o. d. (ngnstädes), det är ”oknytt” (ngnstädes), dels mer l. mindre substantiverat, närmande sig bet.: förhållandet att spökerier l. gengångare o. d. förekomma (ngnstädes); spökeri(er), ”oknytt”. Det händer rätt ofta, att hästar som annars äro lugna, just vid .. (en viss åker) ”skygga … Så nog är det ofrett, det är säkert”! FoF 1917, s. 103. Ofrett hör man talas om litet här och där. Därs. 104. Därs. 1929, s. 188.
Spalt O 327 band 18, 1949